The Handmaid's Tale 2x10 "The Last Ceremony"

 
 
Skrev ju att förra avsnittet kändes som det mest hoppfulla på länge så självklart fick vi ett avsnitt som var mörkt och hemskt denna veckan. Det blev verkligen tydligt hur fruktansvärda våldtäkterna är som de utför. Eller "ceremonier" som de kallar det. Inte för att det inte alltid har varit fruktansvärt. Men när man fick höra tjänarinnornas metod för att utstå det hela, hur de kopplade bort sig själva och bara försvann, och sen se June misslyckas med att göra det. För att hon har varit borta från det så länge och hon var inte beredd på att det skulle ske såklart. Det hela blev bara så mycket värre. Inte för att förminska alla andra gånger det hänt. Men ni förstår nog vad jag menar. 
 
Jag var inte alls beredd på att June skulle få träffa Hannah. Hur hjärtskärande var det inte att se på? Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. Stackars, stackars June. Hon har redan förlorat ett barn och kommer förlora ett till. Och sen på toppen av det blir Nick bortförd av några vakter och June lämnas alldeles ensam i ett litet hus mitt ute i ingenstans. Kommer hon bli tvingad att själv förlösa barnet?

The Handmaid's Tale 2x09 "Smart Power"

 
 
Det här avsnittet var det bästa hittills den här säsongen. Det kändes som det mest hoppfulla på länge. Vilket var väldigt välbehövligt. Och June fick höra precis det hon behövde höra för att få sin kämpastyrka tillbaka. Den scenen när Nick berättar för henne gjorde mig tårögd. Både för att man är så glad för Junes skull men också för att det där blev så tydligt hur mycket Nick faktiskt älskar June. En mindre god man hade kunnat strunta i att berätta den informationen för sin egen vinning, men inte Nick. Han gör det trots att det smärtar honom.
 
Att se Nick och Luke träffas gjorde mig så uppspelt. Man har liksom väntat på de här två olika världarna ska mötas. Men det var också awkward såklart. Är så glad att breven tillslut kom ut. Vilken genomslagskraft det hade. Kanada är inte här för den skiten. Att se commander Waterfords självbelåtna ansiktsutryck suddas ut var underbart. UNDERBART. 
 
Man märker att det är en förändring som pågår hos Serena. Även om hon inte tog en utväg när hon kunde så tror jag inte det betyder att det inte kan hända i framtiden. Hon är för djupt inne i det och att ta sig ur är ett stort steg och det kommer ta tid. Hennes ansiktsutrycck när hon såg människorna på gatan sa mycket. Och hennes möte med kvinnorna som såg ner på henne och att se Junes man måste ha varit en tankeställare. 
 

The Handmaid's Tale 2x08 "Women's Work"

 
 
Även om jag tycker att Serena är en hemsk människa och hatar allt hon står för, så kände jag viss sympati med henne i detta avsnittet. Hennes karaktär påminner ganska mycket om Cersei i Game of Thrones. Man hatar dom men samtidigt finner man dom fascinerande och intressanta som karaktärer. Deras likheter blev extra tydligt i detta avsnittet eftersom även Cersei blev utsatt för något hemsk (vill inte spoila vad för de som inte sett) och man tvingades fundera hur man egentligen kände. Jag undrar vad som kommer hända med det här nya förhållandet vi sett mellan June och Serena. Om det kommer leda till något eller om de bara leder oss in på villovägar och det inte kommer betyda något alls i slutändan. Man skulle ju vilja se dom sätta sig upp emot Fred på något sätt. Men enda anledningen jag kan se Serena göra det är om han skulle vara en fara mot barnet.
 
Var nästan helt säker på att Janine skulle sitta där och vagga sitt döda barn på slutet. För det är vad man förväntar sig av den här serien. Men barnet klarade sig mirakulöst tack vare sin moders beröring antar jag. Det var  fint. Jag undrar om det här kommer få fruarna att fundera om. Att det kanske inte är rätt att ta ett barn ifrån sin biologiska mor mot hennes vilja. Men så är högst troligt inte fallet. 
 

RSS 2.0