The Haunting of Hill House

 
 
The Haunting of Hill House handlar om en grupp syskon som växt upp i vad som senare skulle bli känt som det mest hemsökta huset i landet. Efter en tragedi tvingas de som vuxna tillbaka till barndomshemmet för att konfrontera alla spöken från deras förflutna.
 
Jag kollade igenom denna serien runt Halloween vilket ju passade perfekt. Jag gillade den väldigt mycket. Även om det är en skräckserie så är den så mycket mer än så. Det är ett familjedrama. Den handlar om hur trauma påverkar den och hur man hanterar det. Och som man får se hanterar syskonen det på väldigt olika sätt. 
 
Avsnitt 5 var bland det bästa jag sett inom skräckgenren. Så creepy och hjärtskärande på samma gång. Otroligt välgjort. Jag tycker tyvärr finalen var ganska svag. Hade förväntat mig mer. Men allt som allt, en riktigt bra serie. 

The Sopranos Säsong 3

 
 
Jag trodde att man denna säsongen skulle gå in på hela den här RICO rättegången och om Livia skulle vittna emot Tony. Men så dog hon och det blev inget med det. När man såg hennes sista scen med den urusla CGI:n fattade jag att det var nåt så gick in och googlade och mycket riktigt så var det så att skådespelaren hade gått bort. Så de kunde inte göra storylinen de hade planerat med henne. Även om hon inte var en karaktär man gillade så tycker jag ändå hon adderade någonting. Så det var synd att hon försvann.
 
Tonys affär med Gloria gjorde det ju tydligt vilka stora mother issues han fortfarande har, trots att hans mamma är död. Jag hoppas att man inte kommer få se något mer av Gloria för det där förhållandet var ju inte hälsosamt för någon av dom. 
 
Det har varit intressant att se Carmela följa med på terapisessionerna. Och att hon dessutom börjat gå i terapi själv. Good for her. Man har ju fått se mer och mer tecken på att hon funderar på att lämna Tony. Jag antar att det kommer hända förr eller senare men de vill väl dra ut på det antar jag. 
 
En karaktär jag verkligen inte klarat av denna säsongen är Jackie Jr. Så svinig och han agerar som att det är så himla synd om honom, det är det inte. Stackars Meadow. Hon måste ju ha förlorat hoppet om män helt och hållet vid det här laget. Jag har gillat att se Meadow bli mer självständig denna säsongen. 
 
Usch vad hemskt det var som hände dr Melfi. Man har ju sett endel våldtäkter i serier och film men detta var bland de som berört mig mest illa. Det kändes liksom bara så på riktigt, och sen hände det ju så himla plötsligt med. Jag antar att de med hennes val i slutet på avsnittet ville visa vilken hög moral hon har. Jag hade inte kunnat vara så stark kan jag säga, om jag hade varit hon hade jag bussat Tony på honom direkt. Om det är någon gång man ska dra nytta av att ha en maffiaboss som patient är det ju då. 
 

The Marvelous Mrs. Maisel Säsong 1

 
 
Efter att The Marvelous Mrs. Maisel kammade hem många priser i humorkategorin under årets Emmygala blev jag väldigt nyfiken på att kolla in denna serien som jag helt missat. Och nu när jag har sett den kan jag inte förstå hur jag kunde ha missat den. Vilken liten pärla till serie det här är. Helt underbar. Serien är skapad av Amy Sherman-Palladino, som också ligger bakom Gilmore Girls. Det märker man på de kvicka dialogerna.
 
Serien utspelar sig under sent 50-tal i New York och kretsar kring Midge Maisel, en hemmafru och tvåbarnsmor som plötsligt blir lämnad av sin make för hans yngre sekreterare. Man får sedan följa hennes frigörelse och hur hon upptäcker sin oväntade talang som ståuppkomiker.
 
Jag älskar miljöerna och kläderna i serien. Det känns verkligen som att man är i New York på 50-talet. Rachel Brosnahan är helt underbar i huvudrollen. Midge är en karaktär man omedelbart tycker om. Men man märker ju att gå efter det hon vill och göra något för henne inte är något som kommer naturligt för henne. Vilket såklart beror på att det finns förväntningar på hur en kvinna borde vara. Ännu mer under den här tiden serien utspelar sig förstås men det finns ju fortfarande kvar idag. Det finns ett starkt feministiskt budskap. Men även om inte alltid Midge kan se sin fulla potential så finns Susie där och talar om det för henne. Jag känner att Susie väldigt ofta talar för tittarna. Liksom "Inser du inte hur talangfull du är?"och "Skit i din man!". Jag gillar att se deras relation och samarbete växa under seriens gång.
 
Jag har njutit av varenda avsnitt och de försvann alldeles för snabbt. Väntar spänt på att säsong 2 ska börja.
 

The Sopranos Säsong 2

 
     
 
Nu i säsong 2 känns det som att man har fått grepp om vad serien är och man har fått grepp om karaktärerna. 
 
En sak jag har stört mig på denna säsongen är Melfis ständiga velande, "ska jag ha Tony som patient eller inte?". Förstår hennes beslut oavsett men liksom bestäm dig. Kanske är det så som psykolog att man känner ett ansvar för alla patienter, men om hon känner sig så rädd för honom att hon måste dricka innan varje tid är det kanske bara bäst att avsluta det. 
 
Även om man vet att det inte kommer hända, så satt man ändå och väntade på att Carmela skulle ja lite självrespekt och lämna Tony denna säsongen. Det är ju tydligt att hon vill ha något mer från deras äktenskap. Vilket man ju helt och hållet kan förstå. Men hon kan ju inte sitta och sura för att den snygga målaren inte dök upp (ärligt who can blame him) och inte göra något åt saken. Förstår att hon är religös och allt men ändå.
 
Man trodde ju under hela säsongen att det byggdes för en showdown mellan Tony och Richie. Och att det sen gick som det gick var ju...oväntat. Minst sagt. Visste inte riktigt vad jag tyckte om Janice innan men efter det kände jag bara "hell yeah girl". Det misogyna svinet fick vad han förtjänade. Tur att ha en maffiaboss som bror i en sån situation, som bara kan "städa undan" det lite lätt. 
 
Man satt ju bara och väntade på att Pussy skulle bli avslöjad. Jobbigt sits att vara i alltså. När man inte ens kan beställa mackor utan att bli paranoid. Man kan ju förstå varför han valde att göra det. Men samtidigt är man ju ändå på Tony och gängets sida. 

Sharp Objects

 
 
 
Sharp Objects är en miniserie från HBO, den handlar om journalisten Camille Preaker som får uppdraget att åka tillbaka till sin hemstad för att skriva om mordet på en ung flicka och om försvinnandet av en annan. Och väl där tvingas hon konfrontera sitt eget förflutna.
 
Serien är mörk och mystisk och visuellt hänförande. Det är samma regissör som till Big Little Lies, och det syns. Den här serien har lite samma känsla. Även om serien handlar om ett mordmysterium så bryr man sig precis lika mycket om att få reda på vad som hänt Camille som att få reda på vem mördaren är. Det är uppenbart redan från början att Camille är en trasig människa och man vill veta vad det var som gjorde att hon blev som hon blev, och ju längre in i serien man kommer ju mer förstår man. Det är en serie om komplexa kvinnor, om hur deras problem och smärta påverkar dom som personer och relationen till varandra. 
 
Jag gillade denna serien väldigt mycket. Den är intressant, välgjord och har lysande skådespelarinsatser. Se den!
 
Fortsättningen på inlägget kommer innehålla SPOILERS. Så läs inte vidare om du inte sett allt!
 
 
 
 
 
 
 
 
Okej slutet, det där slutet alltså. Man trodde ju att när det väl hade kommit fram att Adora hade förgiftat sina döttrar och hon blivit gripen att allt skulle bli frid och föjd. Att montaget på slutet visade hur Camille och Amma återhämtade sig och att deras relation till varandra nu skulle stärkas. Men åh nej. Såg inte den där twisten komma kan jag säga. Inte alls. Visst tyckte man att Amma var en underlig tjej men inte att hon var en mördare. När avsnittet var slut kände jag mig väldigt förvirrad och hade en massa frågor. Det var ett abrupt slut och jag ville ser mer. Men nu i efterhand tycker jag det var helt rätt att göra så. Om man skulle börja förklara allt hade det förstört det. Det var ett intressant och kraftfullt sätt att avsluta serien på. Det där "Don't tell mama" gav mig rysningar. Jag missade helt de där två klippen på slutet (liksom vem kollar ens på eftertexterna?). Fick gå tillbaka och kolla på dom sen. Där fick man ju en liten glimt över hur det gick till och det räckte med det faktiskt tycker jag. Man kan själv räkna ut varför hon gjorde det. Det ska bli intressant att kolla om serien sen och se alla ledtrådarna.

The Sopranos Säsong 1

 
 
The Sopranos är en serie många har på sin lista över bästa serier de någonsin sett. Det är ju faktiskt en serie man ska ha sett och nu äntligen har jag tagit tag i den. Man är alltid lite orolig över att börja se en serie som är så hypad som denna är. Men jag gillar den verkligen och förstår storheten med den. Den har otroligt välskrivna dialoger, den är välspelad och har intressanta karaktärer med djup. Framförallt Tony Soprano. Han är med i maffian och har ihjäl lite folk hit och dit och så vidare men han är också en familjeman som man kan sympatisera med. Att det läggs ganska stort fokus på hans terapi sessioner gör att man får en bättre förståelse för honom. Varför han är som han är och så vidare. Terapi scenerna är nog mina favoritscener i faktiskt. Finns säkert vissa som finner de långtråkiga. Men jag tycker de adderar ett djup. Att bara se folk kallblodigt döda varandra till höger och vänster ger en ju inte mycket. Inte mig iallafall. Även om råheten och brutaliteten såklart är en stor del av serien. Kan känna att maffiasnacket går mig lite över huvudet ibland. Men det är inget som drar ner serien för mig. Det går att njuta av serien utan att förstå precis allt. Men jag tycker familjeintrigerna är intressanta att följa. Det blev ju minst sagt dramatiskt där på slutet. Ska bli intressant att se hur fortsättningen på det blir.
 
Måste bara nämna också att jag älskar introt till serien. Det gör verkligen att man kommer i stämning. Precis som Game of Thrones introt gör en taggad på att se drakar, politiska intriger och episka slag gör introt till The Sopranos att man blir taggad på att dyka in i maffians värld. Jag gillar verkligen serien som sagt. Det tog några avsnitt innan jag kom in i den men sen blev jag mer och mer fast. Ser fram emot att börja på säsong 2 nu.
 

The Good Fight Säsong 1

 
Inlägget innehåller spoilers!
 
 
Jag såg de två första avsnitten av The Good Fight för cirka ett år sedan, men sen glömde jag bara av den. Var väl för att jag inte blev helt såld efter de första avsnitten. Jag vet att man iallafall måste ge en serie 4 avsnitt innan man dömer ut den, men ibland har man perider när man har så mycket att se att man inte hinner ge det den tiden. Hur som helst när jag såg att säsong 2 hade premiär bestämde jag mig för att ta upp serien igen. Och det är jag glad att jag gjorde. Det är en serie med hög klass. Det är bra drama, vassa dialoger, intressanta karaktärer och gillar verkligen hur den tar upp högst aktuella frågor. Denna serien är ju en spinoff på The Good Wife, som jag inte sett. Men hade läst att man inte behövde ha sett den innan. Fördelen med att det redan finns en serie innan är att skaparna inte behöver fokusera på att bygga upp någonting och hitta sin plats. Det känns väldigt mycket som en färdig serie och man vet vad man vill med den. Det var väl ibland jag kunde känna att man missade någonting när man inte sett The Good Wife innan. Som exempelvis vad som hade hänt mellan Diane och hennes man. 
 
Jag vet inte om jag kan säga att jag har någon klart favorit. Men Maia och Lucca är nog de som ligger i toppen. Även Marissa gillar jag mycket. Gillade relationen mellan Lucca och Colin. Jag undrar om det kommer bli något mer med den. Jag hoppas på det. Man tyckte så synd om Maia när hela den här familjeskandalen kom fram och hur det påverkade hennes karriär. Under hela säsongen har jag inte vetat vad man haft hennes pappa. Förstår att Maia inte vill svika honom. Trodde faktiskt han skulle ta straffet på 35 år. Så blev chockad när det visade sig att han hade flytt där på slutet. Så typiskt att Maia ska bli arresterad nu när hon verkligen fick visa vad hon gick för i rättssalen och var påväg uppåt. Nu är jag redo att hugga in på säsong 2. 

The End of the F***ing World

 
 
Har varit mycket snack om denna serien så har varit nyfiken på att kolla in den. Serien handlar om James, som tror sig vara psykopat och Alyssa, en äventyrslysten rebell som tillsammans ger sig ut på en fördömd resa. Jag gillar verkligen tonen i serien. Mörk humor är min grej. Men serien har också hjärta. Miljöerna är snygga och den har ett bra soundtrack. Tempot är högt och när man inte tror det kan bli galnare blir det det. Det är en serie som passar perfekt att sträckkollas. Avsnitten är bara 20 minuter långa och det finns 8 stycken så det går snabbt att kolla igenom. Har ni inte sett denna serien än så kan jag rekommendera att ni gör det. Finns på Netflix.
 
Nästa del kommer innehålla spoilers så läs inte vidare om ni inte sett serien!
 
 
 
 
 
När serien först började var man ju inte säker på hurvida James faktiskt var en psykopat eller inte. Så då var det ju lite ett spänningsmoment där. Men sen förstår man ju att han bara vill döda för att känna någonting. De som är psykopater är såklart inte själva medvetna om att de är psykopater. När man börjar få reda på båda deras trassliga familjesituationer så förstår man varför de är som de är och man känner för dom. Allt de behövde var någon som förstår och älskar en och de hittar dom i varandra. Titeln på serien är ju väldigt passande för hur man känner som tonåring. Det är mycket extrema känslor. Men sen samtidigt är det ju så det blir för karaktärerna i slutändan, slutet på världen. När James blev skjuten på slutet och man inte fick se hur det gick kände jag bara "jag måste ha en säsong 2 NU". Men sen när jag tänkte efter så nej, jag vill inte ha en säsong 2. Trots det frustrerande slutet. Serien handlade om hur de hittade varandra och deras connection. Ser bara inte hur det finns mer att berätta. Så hur mycket jag än gillade serien ser jag helst inte att det blir någon fortsättning. Men om det skulle komma en säsong 2 så kommer jag såklart att kolla ändå. 
 
 
 




The Good Place

 
 
Häromveckan började jag kolla på The Good Place. Serien handlar om den självupptagna Eleanor Shellstrop som efter att ha blivit påkörd av en lastbil hamnar i livet efter detta, The Good Place. Men hon inser ganska snart att hon hamnat där av misstag. Eftersom den är gjord av samma skapare som till The Office och Parks and Recreation, två serier jag verkligen gillar, så var chanserna stora att jag skulle gilla även denna serien. Och det gör jag. Den har en rolig och annorlunda plot. Till skillnad från de flesta andra humorserier följer den här en story. Den fortsätter hela tiden att återuppfinna sig själv. Humorn är smart. Karaktärerna är väldigt egna men också mycket älskvärda. Är ett fan av Kristen Bell sedan Veronica Mars och hon passar verkligen bra i denna rollen. Om ni inte sett denna serien ännu kan jag definitivt rekommendera att ni gör det.
 

Alias Grace

 
 
Alias Grace är en miniserie producerad av Netflix och den är baserad på en bok av Margaret Atwood, samma författare som skrivit The Handmaid's Tale. Alias Grace handlar om Grace Marks, en irländsk immigrant som dömts för mord på sin arbetsgivare och hans hushållerska på en farm i Kanada år 1843. En amerikansk psykiatriker vid namn Simon Jordan försöker 10 år senare fastställa om hon ska benådas på grund av sinnessjukdom. 
 
Jag fastnade direkt för denna serien. Historien berättas på ett så bra sätt och Grace är en fascinerande karaktär som man vill veta mer om. Sarah Gadon som spelar henne gör ett väldigt bra jobb. Det är svårt att veta vad man ska tycka om Grace som karaktär. Och det är det som gör det så intressant. Man sympatiserar med henne när man får reda på vad hon har fått utstå. Men samtidigt vet man inte om det hon berättar faktiskt är sant. Kanske är hon bara en mästare på att manipulera. 
 
Jag vet inte redigt hur jag kände för slutet. Direkt efteråt kände jag att det var otillfredställande. Men sen när jag reflekterade över det så är det här tvetydliga slutet faktiskt i linje med vad serien har varit hela tiden. Men ja, trots mina kluvna känslor för slutet så tyckte jag väldigt mycket om denna serien. 

The Crown Säsong 2

 
 
Den andra säsongen av The Crown har varit efterlängtad av mig och jag tycker den här säsongen har varit precis lika indragande som den första. Jag tycker de lyckas väldigt bra med blandningen av både de personliga och politiska intrigerna och historiska händelser. Det är endel saker från historien man han koll på men man lär sig också mycket nytt. Som det här med att hertigen av Windsor var nazistsympatisör hade jag ingen aning om. Aldrig gillat honom men ännu mindre nu. Var ju en himla tur att han abdikerade. Jag tycker det var intressant att se när paret Kennedy var på besök. Framförallt att se dynamiken mellan Jackie och Elizabeth. De hade ju faktikst ganska mycket gemensamt. 
 
Ett stort fokus denna säsongen har varit det skakande äktenskapet mellan Elizabeth och Philip. Jag går från att i ena stunden tycka att Elizabeth förtjänar så mycket bättre till att i andra hoppas att det ska lösa sig emellan dom. Precis som i första säsongen så sitter jag och suckar åt Philip och tycker han beter sig idiotiskt. Men samtidigt kan jag inte hjälpa att charmas av honom och tycka han är ganska underhållande. Man fick ju lite mer förståelse för honom när man fick reda på hans bakgrund. Och det har säkert inte varit lätt för honom att anpassa sig i kungafamiljen och inte kunna leva sitt liv som han vill. 
 
Jag gillar att man denna säsongen gått in lite djupare på andra karaktärer. Som Margaret. Jag gillar henne skarpt. Håller inte med henne hela tiden. Men gillar hennes upproriska sätt att vara. Så himla tragiskt att hon inte fick sin kärlek Peter Townsend. Å andra sidan hade hon ju faktiskt kunnat få gifta sig med honom om hon gett upp sin titel. Den här nya mannen Anthony kändes som en bra match för henne. Personligen tyckte jag han var lite för kaxig. Och sen verkade det ju som att han gifte sig med henne bara för att visa något för sin mamma? Ja jag har en stark känsla att det äktenskapet inte kommer vara speciellt länge. 
 
Detta var ju sista säsongen med denna casten. Det är väl nödvändigt eftersom de kommer att åldras och det är så här de vill göra det. Jag tycker verkligen Claire Foy och Matt Smith har varit fantastiska och det känns ju ledsamt att man inte kommer få se dom något mer. Men tror säkert att de nya skådespelarna kommer göra ett bra jobb de med. Ser fram emot fortsättningen. 

Stranger Things Säsong 2

 
Inlägget innehåller spoilers för hela säsongen!
 
 
Jag har läst att folk inte tyckte den här säsongen var så bra, vilket jag ärligt talat inte alls kan förstå. Personligen tyckte jag till och med att säsong 2 var snäppet bättre än den första säsongen, och då älskade jag ändå säsong 1. Tyckte det var större fokus på karaktärerna i den här säsongen. Det uppskattade jag verkligen. 
 
Will är tillbaka från the Upside Down, men det påverkar honom fortfarande. Man får se Joyce vara väldigt beskyddande. Vilket väl är naturligt om ens son just kommit tillbaka från en annan dimension. Tyckte scenen när hon kom in i badrummet och frågade vad han gjorde och han bara "kissar" var rolig. Man måste ändå beundra Joyce. Hur hon aldrig slutar kämpa och gör allt för att rädda sin son. Som vi såg på slutet då hon fick gå till extrema längder. Tyckte det var så fint när Joyce, Jonathan och Mike alla berättade om minnen de hade med Will. Fick mig att bli tårögd. 
 
Bob var en ny karaktär den här säsongen och jag gillade honom. Han var där för Joyce och ställde upp med allt. Jag menar okej han gav Will det absolut värsta rådet när han sa att han skulle möta sin rädsla. Men han ville bara väl. Han var bara god. Så sjävklart var han tvungen att dö. Självklart. Man kände på sig att det skulle hända. Men blev ändå så himla ledsen när det hände. Det var hemskt. 
 
Däremot tycker jag inte de nya karaktärerna Max och hennes mobbare till brorsa Billy var speciellt nödvändiga. Det kändes som att Max bara var där för att skapa tension inom gruppen. Mellan Dustin och Lucas och sen för att göra Eleven avundsjuk. Billy känns som en sån karaktär man sett innan. Man fick ju lite förståelse varför han beter sig som han gör när man såg hur hans pappa var mot honom. Men det var verkligen inte tillräckligt för att få mig att sympatisera med honom.
 
Avsnitt 7 verkade vara ett hatat avsnitt av många. Men jag tycker inte alls att det var så dåligt. Jag tycker att det var ett nödvändigt avsnitt. Okej kanske hade man kunnat sprida ut det på två avsnitt så att det skiftade till den andra handlingen också. Men det behövdes för Elevens karaktär. Vi fick se vilket liv hon hade kunnat ha haft om hon inte träffat Mike och gänget. Om hon, som sin syster, låtit sin ilska ta över och ägnat sitt liv åt att hämnas på de människor som gjort henne och hennes mamma illa. Men hon inser att hon vill använda sina krafter till att göra något bra, till att rädda sina vänner. Ögonblicket när Eleven och Mike ser varandra igen var gripande. De är ju för söta tillsammans. 
 
Det jag gillade bäst med denna säsongen måste jag ändå säga har varit att se Hopper och Eleven forma en far och dotter relation. Det har varit så rörande och fint att se. Även om det inte var helt lätt i början. Man ser ju tydligt att de båda behöver varandra. 
 
Alltså Steve?? Vad hände? Helt plötsligt älskar jag honom? Han var en sån douche i förra säsongen och blev så arg när Nancy valde att bli tillsammans med honom igen i slutet på säsong 1. Men att vara barnvakt var verkligen bra för hans karaktärsutveckling. Alltså seriöst älskade att se honom tillsammans med ungarna. Älskade speciellt hans relation med Dustin. Han blev som en storebror för honom. Det var fint att se. När de går på tågrälsen och Steve ger Dustin hårtips var kanske mitt favoritmoment i hela säsongen. Så ja Steve är nu en av mina favoriter. Det var ju typ det sista jag trodde skulle hända den här säsongen.
 
Men trots min nyfunna kärlek för Steve vill jag ju ändå att Nancy och Jonathan ska vara tillsammans. Jag har hoppats på dom från start. Blev så så glad över kyssen. Det är ju något som byggts upp ett tag nu. Bra att de inte drog ut på det för länge tycker jag. 
 
Dustin, Dustin, Dustin. Vad tänkte du med när du tog in en äcklig ödleliknade sak i hemmet?? Detta gjorde att jag kände mig lite irriterad på honom under hela säsongen. Men den irritationen försvann ju helt i sista avsnittet när han inte lyckades bjuda upp någon tjej på dansen. Lille plutten, det gjorde ont i hjärtat att se. Så fint gjort av Nancy att dansa med honom. Det var perfekt att, efter all spänning och världsräddande, avsluta med en skoldans. 
 
Det känns tomt nu när man är klar med säsongen. Man har varit så excited och sen är allt bara över så snabbt. Jag är iallafall mycket nöjd med säsongen, jag har njutit. Ser fram emot att se vad som kommer hända i säsong 3. Även om det är en lång väntan dit. Sen måste jag bara återigen hylla dessa barnskådisar. Alltså vilka talanger. Speciellt imponerad har jag varit av Noah Schnapp som spelar Will och Millie Bobby Brown som spelar Eleven. Ni har en ljus framtid framför er kids. 
 
 
Vad tyckte ni om Stranger Things 2?

Liar Säsong 1



Innehåller spoilers för hela säsongen!

(null)
 
När jag började titta på denna serien visste jag knappt någonting om vad den handlade om. Vilket jag är glad för då jag inte hade någon aning om vart handlingen var på väg. I början var man tveksam över vem av Andrew och Laura som talade sanning. Man hade ju hela tiden i bakhuvudet att en massa kvinnor råkar ut för det här. De blir våldtagna och sen blir de inte betrodda. Men med tankte på att Andrew verkade vara en hygglig kille och gav sken om att han var helt konfunderad av situationen, och med tanke på att Laura hade varit i en liknade situation tidiagre så var man ju inte helt hundra. Sen blir det ju tydligare och tydligare att han faktiskt är skyldig och då blir man bara äcklad över hur han kommer undan med det. Är glad att Laura, förutom sin familj, blev betrodd av den kvinnliga polisen. Så hemskt att hon också skulle utsättas.
 
Jag tycker sidohandlingen med Katy och Toms otrohetsaffär var intressant. Det hörde ju väldigt mycket samman med huvudhandlingen då det också handlar om att vara en lögnare.
 
Det var tragsikt att se att Laura inte kunde dejta efter händelsen. Hon kommer ju aldrig att kunna lita på män igen. Vilket självklart är förståeligt. Den här killen hon träffade verkade ju vara en snäll kille och man hoppas ju att de kommer att funka för dom.
 
Man trodde ju på slutet att Andrew äntligen skulle åka fast. Men jaha då hade han dött. Frågan är om han hade tagit självmord eller blivit mördad? Det kommer ju att komma en säsong 2. Så min tanke är att han kanske planerat någonting så att Laura kommer att sättas dit för att ha mördat honom. Så att även om han är död kommer han att fortsätta sabba hennes liv. Vi får väl se. Ska också bli intressant att se vad som kommer hända med Andrews son nu när han vet sanningen. Tyckte så himla synd om honom. 
 
Jag gillar den här serien. Tycker den hade spänning, bra karaktärer och bra skådespeleri. Det är en viktigt tema som tas upp. Att kvinnor utsätts för övergrepp och blir ifrågasatta är ju tyvärr något som hör till vanligheten i verkligheten. Men vi börjar ju se en förändring där. Tack vare MeToo-kampanjen som blivit globalt viral har vi fått se män som utfört övergrepp/sexuella trakasserier ta konsekvenser för sina handlingar. Det är fantastiskt att se.

Orphan Black Säsong 5

 
 
Det här inlägget skulle egentligen kommit upp för längesen. Glömde helt bort att skriva mina tankar om säsongen. Ska se hur mycket jag kommer ihåg.
 
Tycker det var bra att Rachel fick gottgöra sig lite. Hon är en karaktär som gjort mycket skit. Men det var fint att se hur Kira hade en påverkan på henne som tillslut ledde till att hon räddade henne. 
 
Man anade väl att det skulle bli något stort dödsfall under den här säsongen. Och när det blev sådär känslosamt mellan Mrs. S och Felix och Sarah förstod jag att något hemskt skulle hända. Så sorgligt :( 
 
Helt förståeligt att Sarah hade svårt att anpassa sig till ett normalt liv nu när allt kaos var över. Men det blev ett lyckligt slut iallafall, för alla karaktärer. Det var fint hur det avslutades med att de hittade alla andra kloner som fanns där ute i världen. 
 
Allt som allt tycker jag Orphan Black var en sevärd serie. Den var klart bäst i början, sen kan jag tycka att det blev lite tjatigt de senare säsongerna. Den stora behållningen har ju varit att se Tatiana Maslany ta sig an alla dessa olika karaktärer så lysande bra. 

Orphan Black Säsong 4

 
 
Tycker säsong 3 var en ganska svag säsong, men serien hämtade sig igen i säsong 4 tycker jag. Serien kan bli lite väl invecklad vilket gör att man förlorar intresset. Men den här säsongen har kännts mer enkel och fokuserad. Det har varit mer fokus på karaktärerna vilket jag har uppskattat. 
 
Gillade att man fick lite mer insyn i Beths karaktär. Innan har man inte förstått anledningen till varför hon valde att ta sitt liv, men det har man nu. Allt blir så mycket klarare. Gillar också hur det som hände med Beth då har en koppling till den nuvarande storylinen. 
 
Jag gillar att Felix har fått en egen storyline denna säsongen, han är en favvo hos mig. Det har varit intressant att se honom hantera känslorna som kommer med att vilja återknyta kontakten med sin biologiska familj. Och motsättningen mellan Felix och Sarah som uppkom på grund av detta kändes realistiskt. Vi har också fått se en motsättning mellan Sarah och Alison. Vilket såklart gjorde det mer dramatiskt på slutet när Alison blev tvingad att välja mellan Sarah och sin man. 
 
En av de mest hjärtskärande scenerna inte bara denna säsongen men i hela serien var när Cosima var tvungen att bevittna Kendalls död och därmed se allt hon jobbat så hårt för försvinna. Precis efter att hon fått reda på att Delphine blivit skjuten också. Man kände verkligen för henne då.
 
Scenerna mellan Rachel och Susan tycker jag har varit de minst intressanta denna säsongen. Men antar att de behövdes för att bygga upp Rachel som skurken igen. Tycker det har varit trist att vi inte fått se så mycket av Helena denna säsongen. Men de scenerna hon var med i var hon sitt vanliga underbara jag.
 
Ska bli intressant att se hur allting kommer att avslutas nu i säsong 5. 

Orphan Black Säsong 3

 
 
Tycker inte den här säsongen kom upp på samma nivå som de två tidigare säsongerna. Främst första halvan tycker jag var ganska svag. Men det fanns definitivt saker jag gillade med den också. Det är fortfarande en underhållande serie att se på. 
 
Den stora twisten i slutet av förra säsongen var ju att det fanns manliga kloner. Det här med Castor tycker jag tog ett tag innan det kom igång. Det var mycket att ta in vilket gjorde det svårt för mig att bli investerad. Men endel intressanta saker kom ut ifrån den här storylinen. Vi fick se Paul, som man aldrig helt vetat var man har honom, offra sitt liv för att rädda Sarah och sätta käppar i hjulet för Coadys planer. Och sen såklart att vi fick reda på sanningen om orginalet. Intressant twist att det visade sig vara Mrs. S mamma. Så Mrs. S är ju ännu mer connectad till allt det här med klonerna än vad man innan hade trott. 
 
Det jag absolut tyckte var bäst i denna säsongen var Alison och Donnies storyline. Hur de har balanserat sina drogaffärer med familjelivet och vardagsproblemen har varit underbart att se på. Gillade också att se Helena flytta in hos familjen. Det skapade några riktigt bra moments. Speciellt dynamiken mellan Helena och Donnie. Hans min efter att Helena hanterat Pouchy situationen på sitt sätt var ju bara priceless. 
 
En annan bra dynamik vi fick i den här säsongen var den mellan Scott och Rachel. En oväntat team up måste jag säga. 
 
Jag gillade introduktionen av den nya klonen Crystal. Jag blir återigen förundrad över Tatiana Maslanys förmåga att spela ännu en klon som känns helt orginell. Jag hoppas Crystal är en karaktär man kommer få se mer av. Det känns som att man borde det iallafall. 
 
Hela Cosima/Shay/Delphine kärlekstriangel har inte varit min favorit den här säsongen. Det kändes så väntat att Shay skulle bli en misstänkt. Och Delphine har bara betett sig som en svartsjuk stalker. Jag antar att hon dog där på slutet när hon blev skjuten? Det återstår att se.

Orphan Black Säsong 2

 
 
Jag tycker att den andra säsongen har hållt samma kvalitet som den första säsongen. Men nu när man känner karaktärerna bättre är man mer investerad. Jag har också gillat att se den stärkande relationen mellan alla klonerna. Det är fint att se att de nu blivit som systrar. 
 
Jag tycker att Rachel är en fascinerande karaktär. Även om hon är en ond bitch så kan man ändå se små glimtar av mänsklighet hos henne. Det också intressant med en klon som faktiskt varit medveten hela sitt liv om vem hon är och är involverad i hela projektet. 
 
Skrev efter förra säsongen att jag inte klarade av Helena men nu har jag faktiskt börja gilla henne. Kan inte redigt förklara varför. Hon är ju oförutsägbar och kan bli riktigt galen...men samtigt skön på något sätt? Och har gillat att se att se hennes känsliga sida. Scenen när hon träfar Kira igen på slutet gjorde mig tårögd. Och när de dansade ihop allihopa. Då gick det inte att låta bli att le. Jag undrar vart Helena skulle på slutet? Mrs S och Paul verkade ju ha något med det att göra iallafall. 
 
En ny karaktär som dykte upp denna säsongen är Cal, som är Kiras pappa. Jag gillar honom. Att han är så snäll och en bra pappa kanske borde göra en misstänksam. Men jag väljer att tro att han går att lita på. Sarah behöver lite stabilitet runt sig och det kan ha ge. 
 
Jag har varit rädd hela säsongen att Cosima ska dö. Jag hoppas verkligen inte hon kommer göra det. Men om de inte lyckas bota henne snabbt nu så ser det ju inte ljust ut...Även om jag självklar tycker att Delphine borde ha berättat för Cosima om att de var tvungna att använda Kira för att bota henne, så kan jag ändå förstå varför hon inte gjorde det. Hon var desperat helt enkelt. Alltså åh när Kira drog ut sin egen tand när hon fick reda på Cosima. Lilla plutten. Hon är så modig den lilla tjejen. En sak jag dock tycker börjar bli tjatigt är att Kira hela tiden ska bli kidnappad. Det räcker nu. 
 
Alisons scener tycker jag alltid är de som är mest underhållande. När hon var inne på rehab tillsammans med Vic, haha alltså herregud. Och hon och Donnie. Självklart hade han ingen aning om varför han skulle bevaka henne. Så kul att se en sån helt oförstående person bli inblandad i den här röran. Gud vad oväntat det var när han råkade skjuta Leekie. Nu är han och Alison på samma plan iallafall. 
 
Spännande twist på slutet att det också finns manliga kloner. Och att en av dom är Mark. Det ska bli intressant att få reda på mer om det här projekt Castor. 
 

Orphan Black Säsong 1

 
 
Orphan Black är en serie jag haft på min att se-lista ett bra tag. Och nu har jag äntligen tagit tag och börjat se den. Jag fastnade ganska direkt. Det är verkligen en spännande serie. 
 
Måste börja med att berömma skådespelerskan bakom alla kloner, Tatiana Maslany. De känns verkligen som helt olika individer och man har svårt att tro att de spelas av en och samma skådespelerska. Min favorit bland klonerna är Sarah. Vilket kanske inte är så konstigt då det ändå är henne det mest centrerar kring. Men jag gillar verkligen Alison och Cosima också. Helena...not so much. Hon är för galen och blir bara stressad av henne. Den här nya klonen Rachel som dök upp på slutet verkar ju också ganska mysko. Jag gillar verkligen Felix. Han tillför lite humor till serien. Och tycker hans och Sarahs relation är så fin. Har också varit kul att se honom tillsammans med Alison. 
 
Man undrar hela tiden vilken/vilka man kan lita på. Kanske ingen större förvåning att de som skapade klonerna inte var goda. Kände även på mig att Alisons man faktiskt skulle visa sig vara en spion. De avledde bara oss till att tro att det var grannen. Jag hoppas inte att Delphine visar sig vara nån man inte kan lite på. Skulle vara så synd om Cosima. Speciellt nu när hon är sjuk och verkligen behöver någon. Samma sak med Mrs. S. Verkar ju som att hon inte är vad man tror, men hoppas verkligen inte det är så. 
 
Det är mycket saker att hålla reda på och det blir mer och mer komplicerat. Men inte så mycket att det blir allt för rörigt eller att man tappar intresset. Har blivit riktigt fast i denna serien och känner bara att jag måste börja på säsong 2 nu. 
 

Skam Säsong 4

 
 
Det här inlägget är lite försenat. Men här kommer iallafall mina tankar om den fjärde och sista säsongen av Skam. 
 
Sana har varit huvudpersonen denna säsongen, vilket jag verkligen har gillat för hon är ju så bra. Skam är som sagt en serie som berör många viktiga ämnen, och så även i den här säsongen. Man har fått en inblick i hur det är att vara en ung muslimsk tjej i Norge. Och de fördomar och hat man får utstå. Något som såklart känns extra viktigt och relevant just nu. 
 
Jag tycker Sana och Yousef är fina tillsammans. Även om jag kanske inte varit lika investerad i dom som jag varit med andra kärlekspar i serien. Min favoritscen i hela säsongen var nog när tjejerna kom och hämtade upp Sana med bussen och ditchade det andra tjejgänget. Så bra! Tjejernas vänskapsrelation är en så stor del av serien och den scenen gjorde mig så glad och berörd.
 
Hade inte väntat mig att William skulle komma tillbaka. Det var glädjande. Gillade inte alls det abrupta slutet han och Noora fick. Så skönt att det blev ett lyckligt avslut där. 
 
Med tanke på Vildes klipp skulle man gärna vilja ha en säsong med henne. Känns trist att man inte kommer få det nu. Scenen mellan henne och Chris gjorde mig helt tårögd. Sååå fin.
 
Det här med att Jonas och Eva blev tilsammans igen och Penetrator-Chris och Emma hittade varandra tycker jag väl kom lite från ingenstans. Man bara aha okej. Men jag gillar både Jonas och Eva och de var ju ändå ett fint par så visst varför inte. Tycker det var perfekt att Jonas dialog fick avsluta serien. Med tanke på att det var så serien började. 
 
Tycker det känns sorgligt att serien är slut nu. Visst är det bra att avsluta när serien är på topp. Och jag är av den åsikten att man inte ska dra ut på en serie mer än vad man behöver. Men det fanns väl ändå mer att berätta? Jag menar att man inte ens fick se deras russetid som det har snackats om från allra första början känns ju snopet. Men det är som det är. Det var kul så länge det varade. Takk for alt, Skam!
 

The Handmaid's Tale Säsong 1

 
 
 
The Handmaid's Tale handlar om en dystopisk nära framtid där kristna fundamentalister tagit över makten och skapat regimen Gilead där kvinnor behandlas som statens ägodelar. Det som är skrämmande när man tittar på den här serien är att detta inte känns så långt borta. Det känns som att det är något som faktiskt skulle kunna hända. Serien är mörk och kan stundtals bli väldigt jobbig att titta på. Men titta på den ska man absolut göra ändå. Det är en story som drar in en och jag var fast från första stund. Det är en mycket välgjord serie.
 
 
Spoilers! Läs bara vidare om du sett hela säsongen
 
 
 
Man anade ju när June och Moira försökte fly att det inte skulle sluta väl för June. Eftersom hon är den man följer i det här sjuka samhället var ju hon tvungen att vara kvar där. Man blev orolig för vad som hade hänt Moira där ett tag. Men eftersom hon är en så stor del av flashbacksen kände man väl ändå att hon borde leva. Inget kul ställe hon hade hamnat på sen. Men så glad man blev när hon lyckades ta sig till något slags räddningscenter. Och att Luke var där också. Då känner man ju ändå att det finns hopp. Vilket är något som verkligen behövs.
 
När man är van att se Alexis Bledel som Rory i Gilmore Girls var det annorlunda att se henne i en sån här roll. Men hon imponerar verkligen. Fruktansvärt det som hände hennes karaktär. Hade önskat att man skulle få se mer utav henne på slutet, men läste att hon skulle vara med mer i nästa säsong så det är ju bra. 
 
Nick är en karaktär jag gillar. Man har ju fått se att han är en godhjärtad person, som bara råkade hamna i den här positionen. Man är ändå glad att June har någon som honom i sin närhet som bara vill henne väl. 
 
Commandern är en väldigt skum typ. Jag misstänker att det var han som drev den andra tjänarinnan till självmord. Mrs Waterford är inte speciellt trevlig hon heller. Hon känns lite oberäknelig på något sätt. Man vet inte var man har henne. Att låta June se sin dotter i nån minut för att sedan köra iväg igen var fruktansvärt elakt gjort. 
 
Gillar den här serien riktigt mycket. Har njutit av att följa den och ser verkligen fram emot säsong 2.
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0