Orphan Black Säsong 4

 
 
Tycker säsong 3 var en ganska svag säsong, men serien hämtade sig igen i säsong 4 tycker jag. Serien kan bli lite väl invecklad vilket gör att man förlorar intresset. Men den här säsongen har kännts mer enkel och fokuserad. Det har varit mer fokus på karaktärerna vilket jag har uppskattat. 
 
Gillade att man fick lite mer insyn i Beths karaktär. Innan har man inte förstått anledningen till varför hon valde att ta sitt liv, men det har man nu. Allt blir så mycket klarare. Gillar också hur det som hände med Beth då har en koppling till den nuvarande storylinen. 
 
Jag gillar att Felix har fått en egen storyline denna säsongen, han är en favvo hos mig. Det har varit intressant att se honom hantera känslorna som kommer med att vilja återknyta kontakten med sin biologiska familj. Och motsättningen mellan Felix och Sarah som uppkom på grund av detta kändes realistiskt. Vi har också fått se en motsättning mellan Sarah och Alison. Vilket såklart gjorde det mer dramatiskt på slutet när Alison blev tvingad att välja mellan Sarah och sin man. 
 
En av de mest hjärtskärande scenerna inte bara denna säsongen men i hela serien var när Cosima var tvungen att bevittna Kendalls död och därmed se allt hon jobbat så hårt för försvinna. Precis efter att hon fått reda på att Delphine blivit skjuten också. Man kände verkligen för henne då.
 
Scenerna mellan Rachel och Susan tycker jag har varit de minst intressanta denna säsongen. Men antar att de behövdes för att bygga upp Rachel som skurken igen. Tycker det har varit trist att vi inte fått se så mycket av Helena denna säsongen. Men de scenerna hon var med i var hon sitt vanliga underbara jag.
 
Ska bli intressant att se hur allting kommer att avslutas nu i säsong 5. 

Orphan Black Säsong 3

 
 
Tycker inte den här säsongen kom upp på samma nivå som de två tidigare säsongerna. Främst första halvan tycker jag var ganska svag. Men det fanns definitivt saker jag gillade med den också. Det är fortfarande en underhållande serie att se på. 
 
Den stora twisten i slutet av förra säsongen var ju att det fanns manliga kloner. Det här med Castor tycker jag tog ett tag innan det kom igång. Det var mycket att ta in vilket gjorde det svårt för mig att bli investerad. Men endel intressanta saker kom ut ifrån den här storylinen. Vi fick se Paul, som man aldrig helt vetat var man har honom, offra sitt liv för att rädda Sarah och sätta käppar i hjulet för Coadys planer. Och sen såklart att vi fick reda på sanningen om orginalet. Intressant twist att det visade sig vara Mrs. S mamma. Så Mrs. S är ju ännu mer connectad till allt det här med klonerna än vad man innan hade trott. 
 
Det jag absolut tyckte var bäst i denna säsongen var Alison och Donnies storyline. Hur de har balanserat sina drogaffärer med familjelivet och vardagsproblemen har varit underbart att se på. Gillade också att se Helena flytta in hos familjen. Det skapade några riktigt bra moments. Speciellt dynamiken mellan Helena och Donnie. Hans min efter att Helena hanterat Pouchy situationen på sitt sätt var ju bara priceless. 
 
En annan bra dynamik vi fick i den här säsongen var den mellan Scott och Rachel. En oväntat team up måste jag säga. 
 
Jag gillade introduktionen av den nya klonen Crystal. Jag blir återigen förundrad över Tatiana Maslanys förmåga att spela ännu en klon som känns helt orginell. Jag hoppas Crystal är en karaktär man kommer få se mer av. Det känns som att man borde det iallafall. 
 
Hela Cosima/Shay/Delphine kärlekstriangel har inte varit min favorit den här säsongen. Det kändes så väntat att Shay skulle bli en misstänkt. Och Delphine har bara betett sig som en svartsjuk stalker. Jag antar att hon dog där på slutet när hon blev skjuten? Det återstår att se.

Orphan Black Säsong 2

 
 
Jag tycker att den andra säsongen har hållt samma kvalitet som den första säsongen. Men nu när man känner karaktärerna bättre är man mer investerad. Jag har också gillat att se den stärkande relationen mellan alla klonerna. Det är fint att se att de nu blivit som systrar. 
 
Jag tycker att Rachel är en fascinerande karaktär. Även om hon är en ond bitch så kan man ändå se små glimtar av mänsklighet hos henne. Det också intressant med en klon som faktiskt varit medveten hela sitt liv om vem hon är och är involverad i hela projektet. 
 
Skrev efter förra säsongen att jag inte klarade av Helena men nu har jag faktiskt börja gilla henne. Kan inte redigt förklara varför. Hon är ju oförutsägbar och kan bli riktigt galen...men samtigt skön på något sätt? Och har gillat att se att se hennes känsliga sida. Scenen när hon träfar Kira igen på slutet gjorde mig tårögd. Och när de dansade ihop allihopa. Då gick det inte att låta bli att le. Jag undrar vart Helena skulle på slutet? Mrs S och Paul verkade ju ha något med det att göra iallafall. 
 
En ny karaktär som dykte upp denna säsongen är Cal, som är Kiras pappa. Jag gillar honom. Att han är så snäll och en bra pappa kanske borde göra en misstänksam. Men jag väljer att tro att han går att lita på. Sarah behöver lite stabilitet runt sig och det kan ha ge. 
 
Jag har varit rädd hela säsongen att Cosima ska dö. Jag hoppas verkligen inte hon kommer göra det. Men om de inte lyckas bota henne snabbt nu så ser det ju inte ljust ut...Även om jag självklar tycker att Delphine borde ha berättat för Cosima om att de var tvungna att använda Kira för att bota henne, så kan jag ändå förstå varför hon inte gjorde det. Hon var desperat helt enkelt. Alltså åh när Kira drog ut sin egen tand när hon fick reda på Cosima. Lilla plutten. Hon är så modig den lilla tjejen. En sak jag dock tycker börjar bli tjatigt är att Kira hela tiden ska bli kidnappad. Det räcker nu. 
 
Alisons scener tycker jag alltid är de som är mest underhållande. När hon var inne på rehab tillsammans med Vic, haha alltså herregud. Och hon och Donnie. Självklart hade han ingen aning om varför han skulle bevaka henne. Så kul att se en sån helt oförstående person bli inblandad i den här röran. Gud vad oväntat det var när han råkade skjuta Leekie. Nu är han och Alison på samma plan iallafall. 
 
Spännande twist på slutet att det också finns manliga kloner. Och att en av dom är Mark. Det ska bli intressant att få reda på mer om det här projekt Castor. 
 

Orphan Black Säsong 1

 
 
Orphan Black är en serie jag haft på min att se-lista ett bra tag. Och nu har jag äntligen tagit tag och börjat se den. Jag fastnade ganska direkt. Det är verkligen en spännande serie. 
 
Måste börja med att berömma skådespelerskan bakom alla kloner, Tatiana Maslany. De känns verkligen som helt olika individer och man har svårt att tro att de spelas av en och samma skådespelerska. Min favorit bland klonerna är Sarah. Vilket kanske inte är så konstigt då det ändå är henne det mest centrerar kring. Men jag gillar verkligen Alison och Cosima också. Helena...not so much. Hon är för galen och blir bara stressad av henne. Den här nya klonen Rachel som dök upp på slutet verkar ju också ganska mysko. Jag gillar verkligen Felix. Han tillför lite humor till serien. Och tycker hans och Sarahs relation är så fin. Har också varit kul att se honom tillsammans med Alison. 
 
Man undrar hela tiden vilken/vilka man kan lita på. Kanske ingen större förvåning att de som skapade klonerna inte var goda. Kände även på mig att Alisons man faktiskt skulle visa sig vara en spion. De avledde bara oss till att tro att det var grannen. Jag hoppas inte att Delphine visar sig vara nån man inte kan lite på. Skulle vara så synd om Cosima. Speciellt nu när hon är sjuk och verkligen behöver någon. Samma sak med Mrs. S. Verkar ju som att hon inte är vad man tror, men hoppas verkligen inte det är så. 
 
Det är mycket saker att hålla reda på och det blir mer och mer komplicerat. Men inte så mycket att det blir allt för rörigt eller att man tappar intresset. Har blivit riktigt fast i denna serien och känner bara att jag måste börja på säsong 2 nu. 
 

Skam Säsong 4

 
 
Det här inlägget är lite försenat. Men här kommer iallafall mina tankar om den fjärde och sista säsongen av Skam. 
 
Sana har varit huvudpersonen denna säsongen, vilket jag verkligen har gillat för hon är ju så bra. Skam är som sagt en serie som berör många viktiga ämnen, och så även i den här säsongen. Man har fått en inblick i hur det är att vara en ung muslimsk tjej i Norge. Och de fördomar och hat man får utstå. Något som såklart känns extra viktigt och relevant just nu. 
 
Jag tycker Sana och Yousef är fina tillsammans. Även om jag kanske inte varit lika investerad i dom som jag varit med andra kärlekspar i serien. Min favoritscen i hela säsongen var nog när tjejerna kom och hämtade upp Sana med bussen och ditchade det andra tjejgänget. Så bra! Tjejernas vänskapsrelation är en så stor del av serien och den scenen gjorde mig så glad och berörd.
 
Hade inte väntat mig att William skulle komma tillbaka. Det var glädjande. Gillade inte alls det abrupta slutet han och Noora fick. Så skönt att det blev ett lyckligt avslut där. 
 
Med tanke på Vildes klipp skulle man gärna vilja ha en säsong med henne. Känns trist att man inte kommer få det nu. Scenen mellan henne och Chris gjorde mig helt tårögd. Sååå fin.
 
Det här med att Jonas och Eva blev tilsammans igen och Penetrator-Chris och Emma hittade varandra tycker jag väl kom lite från ingenstans. Man bara aha okej. Men jag gillar både Jonas och Eva och de var ju ändå ett fint par så visst varför inte. Tycker det var perfekt att Jonas dialog fick avsluta serien. Med tanke på att det var så serien började. 
 
Tycker det känns sorgligt att serien är slut nu. Visst är det bra att avsluta när serien är på topp. Och jag är av den åsikten att man inte ska dra ut på en serie mer än vad man behöver. Men det fanns väl ändå mer att berätta? Jag menar att man inte ens fick se deras russetid som det har snackats om från allra första början känns ju snopet. Men det är som det är. Det var kul så länge det varade. Takk for alt, Skam!
 

The Handmaid's Tale Säsong 1

 
 
 
The Handmaid's Tale handlar om en dystopisk nära framtid där kristna fundamentalister tagit över makten och skapat regimen Gilead där kvinnor behandlas som statens ägodelar. Det som är skrämmande när man tittar på den här serien är att detta inte känns så långt borta. Det känns som att det är något som faktiskt skulle kunna hända. Serien är mörk och kan stundtals bli väldigt jobbig att titta på. Men titta på den ska man absolut göra ändå. Det är en story som drar in en och jag var fast från första stund. Det är en mycket välgjord serie.
 
 
Spoilers! Läs bara vidare om du sett hela säsongen
 
 
 
Man anade ju när June och Moira försökte fly att det inte skulle sluta väl för June. Eftersom hon är den man följer i det här sjuka samhället var ju hon tvungen att vara kvar där. Man blev orolig för vad som hade hänt Moira där ett tag. Men eftersom hon är en så stor del av flashbacksen kände man väl ändå att hon borde leva. Inget kul ställe hon hade hamnat på sen. Men så glad man blev när hon lyckades ta sig till något slags räddningscenter. Och att Luke var där också. Då känner man ju ändå att det finns hopp. Vilket är något som verkligen behövs.
 
När man är van att se Alexis Bledel som Rory i Gilmore Girls var det annorlunda att se henne i en sån här roll. Men hon imponerar verkligen. Fruktansvärt det som hände hennes karaktär. Hade önskat att man skulle få se mer utav henne på slutet, men läste att hon skulle vara med mer i nästa säsong så det är ju bra. 
 
Nick är en karaktär jag gillar. Man har ju fått se att han är en godhjärtad person, som bara råkade hamna i den här positionen. Man är ändå glad att June har någon som honom i sin närhet som bara vill henne väl. 
 
Commandern är en väldigt skum typ. Jag misstänker att det var han som drev den andra tjänarinnan till självmord. Mrs Waterford är inte speciellt trevlig hon heller. Hon känns lite oberäknelig på något sätt. Man vet inte var man har henne. Att låta June se sin dotter i nån minut för att sedan köra iväg igen var fruktansvärt elakt gjort. 
 
Gillar den här serien riktigt mycket. Har njutit av att följa den och ser verkligen fram emot säsong 2.
 
 
 

Orange is the New Black Säsong 5

 
Innehåller spoilers!
 
 
Åh vad jag älskar denna serien. Alltid lika jobbigt när man kollat klart säsongen och måste vänta ett helt år igen. Egentligen borde man dra ut mer på avsnitten, men det är lättare sagt än gjort. 
 
Säsongen börjar där den slutade förra året, Daya med en pistol i handen siktandes mot en av vakterna. Trodde faktiskt inte hon skulle skjuta. Även om det bara var i benet. Men om massa folk skriker åt en att göra det blir det väl svårt att tänka klart. Hon insåg ju inte vad konsekvenserna kunde bli förrän efteråt. Det var bra gjort av henne att lämna över sig själv. Men det var ju för ingenting med tanke på hur allt slutade. Tragiskt att hon var tvungen att släppa taget om sin dotter.
 
Även om man kände "hell yeah" med det här upploppet, för man förstår ju deras ilska efter att ha blivit behandlade som de blivit,  så hade man känslan att detta inte skulle sluta bra. Det var intressant att se hur olika alla hanterade situationen. Det gick ju lite överstyr på vissa ställen. Endel blev lite för berusade av den nyvunna makten. Om alla hade enats och haft en plan hade det kanske inte slutat så som de gjorde. Det var ju själviska/personliga orsaker som gjorde att allt föll. Taystee ville få rättvisa för Poussey, Maria ville få sitt straff förkortat och Gloria ville ut och träffa sin son som låg på sjukhus. Men man kan ju heller inte skylla dom för detta. 
 
Pousseys död är ständigt närvarane under denna säsongen. Vilket inte är så konstigt då det bara var nån dag sedan det hände och det som gjorde att bägaren rann över och det blev ett upplopp. Man saknar henne verkligen, hon spred glädje. Taystees tal om Pousseys död tycker jag var den starkaste scenen denna säsongen. Väldigt känslosamt. Men tycker att hennes ilska är felinriktad. När man har fått följa Bailey och sett hur dåligt har mår över det som hänt känner man sympati med honom. Det var ju inte hans fel, det var ledningens fel. Rättvisa för Pousseys död är ju att ta ner dom och inte honom. Vilket väl även Taystee insåg tillslut också. 
 
Vilket svin Piscatella är alltså. När man fick se hans backstory fick man iallafall lite mer förståelse varifrån hans ilska och frustration kommer ifrån. Men tycker verkligen inte synd om honom. Det är ingen anledning att bete sig så som han gör. Kände ingen sorg över att han dog. Ain't gonna miss him. 
 
Under säsongernas gång har man blivit trött på Alex och Pipers ständiga "ska vi vara tillsammans eller inte". Vilket också gjort att man förlorat intresset i dom. Men tycker scenen när Piper friar till Alex var väldigt fin och jag hoppas att de kan vara tillsammans nu utan något drama. Men självklart kommer det inte bli så. Antingen kommer någon av dom dö (Alex då antagligen) nu när styrkan kom in eller så kommer det här med den döda vakten komma upp till ytan.
 
Nicky och Lornas förhållande är tragiskt. Man vill ju att de ska vara tillsammans men det är obvious att Lorna inte känner så för Nicky som hon känner för henne. Men hon verkar ju ha funnit sin match i Vinny så man får väl vara glad för hennes skull. Så oväntat att hon faktiskt var gravid haha. Med tanke på att hon är som hon är var jag stensäker på att hon inte skulle vara det. Ett par jag däremot inte alls fattar är Pennsatucky och vakten. Även om hon ändrat inställning mot honom så kan inte jag göra det. Det går liksom inte att bortse från vad han gjorde. 
 
Att det skulle bli en seperation på slutet hade jag inte väntat mig. Sorgligt att se Maritza och Flaca splittras. De är ju för härliga och de har en fin vänskap. Kanske är det bara tillfälltigt. Vad exakt den här seperationen kommer innebära får vi vänta till nästa säsong på att se. 
 

Downton Abbey Säsong 6

 
 
Är förvånad att de inte tog död på nån karaktär under den här säsongen. De har ju varit duktiga på det innan. Men det var ett par scares. Det där när Lord Granthams mage spack eller vad som nu hände var ju riktigt läskigt. Och Lord Merton och Carson har haft sina sjukdomar. Sen Thomas självmordsförsök var ju så tragsik. Man har verkligen känt för Thomas den här säsongen. Han vill ju så gärna hitta ett ställe där han hör hemma. Det är kul att jag i början av serien knappt tålde Thomas men sen blev han faktiskt en av mina favoritkaraktärer. Han har så många lager vilket gör honom till en intressant karaktär. Det kunde ju inte blivit mer perfekt att han skulle få ta över som butler efter Carson. Inte lätt för Carson att lämna sitt jobb då han ju typ vigt hela sitt liv åt familjen. Men det var nog dags att han lämna. Nu kan han kanske ge sin fru lite mer uppmärksamhet, hehe. Det kan faktiskt bli irriterande när han hela tiden ska behaga familjen oavsett vad. När till och med deras önskaningar om deras bröllop var viktigare än hans blivande fru är det illa. Men men, det är bara den han är och alltid har varit och inte ens äktenskap kan förändra det hos honom. 
 
Är glad att Edith äntligen fick sitt lyckliga slut, trots allt. Det var riktigt lågt av Mary att berätta för Bertie om Marigold. Men det insåg hon ju också själv. Mary har haft svårt att låta sig själv vara lycklig och förstör därför för sig själv. Men det löste sig för henne också tillslut och det är jag glad för. 
 
Anna och Bates har ju bara haft massa elände så man väntade sig nästan att något skulle hända med barnet. Men tack och lov gjorde det inte det. De förtjänar verkligen lite lugn och ro nu efter allt de gått igenom. 
 
Tycker det var en bra avslutande säsong. Det känns som att alla karaktärer fick ett bra avslut. Känns som alltid lite sorgset och tomt när man är klar med en serie. Har verkigen njutit av de här säsongerna. Är glad att jag äntligen tog tag i och började se serien. 

Riverdale Säsong 1

 
 
 
Spoilers!
 
 
Jag har verkligen gillat att följa Riverdale. Visst är den ganska så klyschig och såpig, men samtidgt är det lite det som är charmen med den. Även om det kan bli lite överdrivet på sina ställen så går det inte låta bli att tycka om den.
 
För att vara huvudkaraktären är Archie väldigt trist alltså. Det här med att det är en fotbollskille som egentligen vill hålla på med musik käns ju som något man sett innan. Och sen att han bytte flickvän typ varje vecka tyckte jag också var tröttsamt. Är inte pepp på att det verkar bli en kärlekstriangel trots allt. Eller kärlekskvadrat? Förstår helt ärligt inte varför han skulle börja få känslor för Betty nu. Han var ju ganska klar med att de bara skulle vara vänner innan. Men man vill väl ha det man inte kan få I guess. Nu låter det som jag hatar Archie, det gör jag inte. Han är väl en bra kille och allt men ingen vidare intressant karaktär bara. Det är däremot Jugead som är min favoritkarakär. Det är något med de där skadade missförstådda karaktärerna. Jag dras till dom. Tycker även att han och Betty är sååå söta tillsammans. Vi får väl se hur det går nu när han verkar vilja bli en Serpent. Betty såg inte jätteglad ut. Vilket väl är förståeligt. Men det får lösa sig på något sätt för de ska vara tillsammans. Tycker jag. 
 
Ganska oväntat att det var Clifford som mördade Jason. Inte konstigt att Cheryl beter sig som hon gör med de där föräldrarna. Men Cheryl är en karaktär som har växt hos mig, när man fick lite mer förståelse för henne. Väldigt tragiskt med hennes självmordsförsök. 
 
Det var ju en cliffhanger att Fred blev skjuten på slutet. Jag hoppas han klarar sig men jag vet inte, känns som att hans död skulle kunna vara något som för Betty och Archie närmare varandra (ugh). Men vi får väl se. Finalen lämnade oss med endel obesvarande frågor. Ser fram emot fortsättningen. 
 

Downton Abbey Säsong 5

 
 
Det har varit hjärtskärande att se Edith försöka hantera situationen med sin dotter. De lyckades iallafall hitta en bra lösning tillslut. Inte det mest optimala. Men nu får hon åtminstonde vara tillsammans med henne och ha sin familj runt sig. 
 
Man förstår ju att Tom kände sig kluven mellan miss Bunting och Crawley familjen. Hon påminnde honom om vem han brukade vara men de är ju hans familj nu. Så det är inte svart och vitt längre. Även om hon kanske inte var den rätta så hoppas jag han kommer hitta någon i framtiden. Så himla sorgligt att Tom ska lämna. Men man förstår självklart att han vill skapa sig ett eget liv för honom och Sybbie. Så fint att alla ser honom som en i familjen nu. Det hade man inte kunnat tro när allt började. 
 
Gud så tragiskt med Anna och Bates. Vilken röra alltihop blev. Kan de någonsin få vara lyckliga? Jag hoppas verkligen allt kommer lösa sig där. De är ju båda oskyldiga.
 
Gillar verkligen Rose och Atticus tillsammans. Ett fint par. Åh vad jag stör mig på Roses mamma. Så bitter hela tiden. Förstår inte hur man kan förstöra så för sin egna dotter. Atticus pappa var också en riktig buzzkill. Men han verkade ju ändra inställning mot Rose på slutet iallafall. 
 
Har verkligen gillat Violet och Isobels scener. Det blev inget med männen, men de har åtmonstonde varandra. Och som de själva sa så ska man väl vara glad över att bara få ett frieri vid den åldern.
 
Åh vad glad jag blev över Mrs Hughes och Mr Carson. Man har ju sett att det varit något där ett tag nu. Så fint att det äntligen blev dom. 
 

Downton Abbey Säsong 4

 
 
Den här säsongen tycker jag inte har varit lika stark som de tidigare, men fortfarande bra. 
 
Jag tycker det har varit intressant att se Mary hantera sin sorg och försöka ta reda på vem hon är nu. Jag förstår henne helt att hon inte är redo att gå vidare än. Men så småningom hoppas jag hon kan bli lycklig igen. 
 
Usch vad hemsk det var som hände med Anna :( Förstår att hon inte ville berätta för Bates med tanke på hur han reagerade. Det var ju det hon visste skulle hända. Nu vet man ju inte om det var Bates som dödade han eller inte. Men man såg ju på honom att det var det han ville. Är glad att Anna iallafall hade Mrs. Hughes så att hon inte var helt ensam i allt. 
 
Stackars Edith. Vilket omöjligt val hon var tvungen att göra. Jag undrar hur det här kommer påverka henne nu. Sen undrar jag också vart Michael tog vägen? Verkar ju som att han har dött eftersom hon inte hört något från honom.
 
I början tyckte jag Rose var ganska irriterande men jag har faktiskt börjat uppskatta henne. Jag gillar hennes upproriska sätt att vara. Jag undrar om det var kärlek mellan henne och den här Jack Ross eller om hon gjorde det för att göra sin mamma upprörd. Med tanke på hur hon är kanske det var det sista, eller både och. Man har iallafall svårt att förstå idag hur man kunde vara så emot det, en rik vit kvinna med en svart man. Men så var det ju tyvärr

Big Little Lies

 
 
Innehåller spoilers! 
 
 
Har njutit av varenda avsnitt av Big Little Lies och känns deppigt att det redan är över. Egentigen känner jag att jag borde skrivit om varje avsnitt var för sig. För man har ju haft massa olika teorier under säsongens gång. Men nu fick det bli en sammanfattning på hela säsongen.
 
Är otroligt imponerad av denna serien. Fotot, klippningen, skådespeleriet, musiken, allt är fantastiskt. Storyn är indragande. Även om det är ett mordmysterium seriens handling bygger kring så är det inte det som känns viktigast. Man bryr sig inte om vem som blev mördad och vem som gjorde det. Eller jo visst bryr man sig men inte lika mycket som man bryr sig om karaktärerna och deras relationer till varandra. Det är kanske vid första anblicken lätt att tro att det bara är en serie om rika människor och deras problem. Men serien har många fler lager. Den tar upp viktiga saker. Som kvinnor som känner att de förlorat sin identitet när de blivit mammor. Något jag tror många kvinnor kan känna igen sig i och är något man känner skuld över. 
 
Ett annat viktigt ämne som tas upp är såklart misshandeln som pågår i Celeste och Perrys äktenskap. Det har varit så jobbigt att se på. Men jag tycker de skildrade det på ett bra sätt. Det är inte så enkelt som att han är monstret och hon är offret utan det är mer komplext än så. Som terapi scenerna visade väldigt bra. Det är förvirrande när Perry går från att vara värsta superpappan med tvillingarna i ena scenen för att vara kontrollerande och läskig mot Celeste i nästa. Alexander Skarsgård spelar det bra. Det bara vrider sig i hela kroppen när han dyker upp i bild. Hon måste verkligen steppa på tå runt honom. Detta eviga "We should have discussed this first". Gaah! Vidriga äckel. Måste ha varit påfrestande för skådespelara att spela detta. Nicole Kidmans insats, speciellt i de sista avsnitten, är verkligen makalöst bra. Hon är den skådisen som skiner mest i denna serien tycker jag.
 
Reese Witherspoon känns väldigt självklar i rollen som Madeline. Hon var den karaktären jag fastnade för först. Karaktären fick mer djup när man fick reda på att hon haft en affär. Att hon inte var den där perfekta kvinnan som hade ordning på allt. Och är det bara jag men visst var hennes man Ed creepy? Jag menar sättet han kollade på Abigail är inte ett sätt man ska kolla på sin styvdotter. Och sen hans kommentar till Bonnie att han gillar svettiga kvinnor fick mig också att haja till. Trodde det skulle bli en större grej av det faktiskt. 
 
Det jag har gillat mest med Janes storyline är att se henne bygga upp ett nytt liv för sig själv och hennes son och den vänskapen hon får med Madeline och Celeste. Sen har det ju inte varit det lättaste med minnerna från hennes förflutna och dessutom alla dessa anklagelserna mot Ziggy. Man känner ju för både henne och Renata. Jag tyckte det var fint att se dom två få en förståelse för varandra tillslut. I slutändan är de bara mammor som skyddar sina barn.
 
Frågan man haft sedan första avsnittet (förutom vem som blev mördad) var vem av barnen som var mobbaren. Trodde aldrig att det var Ziggy. De ville ju få en tro det eftersom han blev till för att pappan våldtog Jane. Men liksom han har ju aldrig ens träffat honom. Verkar ju konstigt att man skulle ärva ett sånt beteende. Anade hela tiden att det skulle vara tvillingarna. Eller ja en av dom som det nu var. Med tanke på hur mycket våld som pågår i hemmet så snappar de väl upp det. En annan grej man anade ganska länge var att Perry var den som våldtog Jane. Trodde nog att de skulle gå en annan väg för det kändes nästan för självklart. Men tycker scenen när hon får reda på det var bra gjord. Hade ju lätt kunnat bli för mycket men det blev det inte nu.
 
Efter näst sista avsnittet kände jag bara hur ska de hinna klara upp allting? Men jag tycker upplösningen var riktigt stark. Är glad att mordoffret inte var nån man tyckte om. Perry had it coming. När han hade fått reda på lägenheten så kändes det ganska säkert att han skulle dö. Mådde så bra när han insåg där i bilen att han hade förlorat makten, att det var över. Älskade att se hur alla kvinnorna hjälptes åt för att få bort Perry från Celeste. Och hur de alla stod upp för Bonnie sen. Efter allt bråk och skitsnack som pågått mellan dessa kvinnorna så var det fint att se dom komma samman och att det slutade med att de satt på stranden och kollade på när deras barn lekte. Ett väldigt tillfredsställande slut.
 
Det känns som sagt sorgligt att serien är slut nu. Den här serien har verkligen förgyllt mina måndagar och har älskat att följa den. Tror inte det finns en chans att det blir en till säsong. Och hur mycket jag än tycker om serien så tror jag inte jag vill det heller. Jag känner mig nöjd med hur allt slutade. Men visst finns det saker att bygga vidare på. Man undrar ju om det finns något i Bonnies bakgrundshistoria som drev henne till att putta Perry. Sen fick man heller inget svar på vad som hände med Madeline och Eds förhållande. Skulle också gärna vilja se Celestes nya liv nu när hon är fri från Perry. Och hur Jane hanterar allt nu när hon vet sanningen. Men ja, jag tror det är bäst att låta det vara som det är. 
 

Downton Abbey Säsong 3

 
 
 
Nu är jag klar med säsong 3 av Downton Abbey och det har varit en minst sagt händelserik säsong. Känner att jag bara måste börja med att skriva om de två stora dödsfallen. Så om ni inte vill bli spoilade läs inte vidare!
 
När Tom och Sybil kom tillbaka undrade jag vad som skulle hända för dom härnäst. Om de skulle stanna kvar där eller flytta någon annanstans. Men hade verkligen inte väntat mig att Sybil skulle dö! :( Blev så chockad när det hände och var i förnekelse till allra sista stund. Och så HEMSKT det var. Hur alla bara stod där och inte visste vad de skulle göra. Fanns ju inget de kunde göra heller. Jobbigt dilemma det blev när doktorerna hade olika åsikter om vad de skulle göra. Jag hade definitivt åkt till sjukhuset men vem vet om det hade gjort någon skillnad. Stackars Tom som nu är ensam med dottern. Men fint att de har välkomnat honom in i familjen nu. 
 
Matthews död hade jag faktiskt blivit spoilad om. Visste att det skulle hända i någon julspecial men inte trodde jag det var denna säsongen. Man hade ju inte ens hunnit hämta sig från Sybils död och så avslutar de säsongen på det där sättet?? Usch så tragiskt! Nu när han och Mary äntligen var lyckliga tillsammans och precis hade fått barn och allt. Han dog åtminstonde lycklig...om det nu är någon tröst. Gillade både Matthew och Sybil skarpt, de var två av mina favoriter, så det känns tungt att båda är borta nu.
 
Jag har haft mina svårigheter med Edith men den här säsongen har jag börjat gilla henne. Tyckte så synd om henne när hon blev lämnad vid altaret. Liksom kunde han inte kommit på det liiite tidigare? Och sen att han skyller det på henne, för att hon var för påstridig?? Vad är det för en. Och nu när det verkar som hon hittat en man så visar det sig att han är bunden till sin mentalsjuka fru för livet. Kan hon någonsin få bli lycklig? Men gillar att hon valt att satsa på skrivanet. Lord Grantham kunde ju vara lite mer stöttande dock... Förstår att man inte ansåg att kvinnor skulle ha karriärer vid den här tiden. Men det viktigaste borde ju vara att hon är lycklig. 
 
Tycker det var kul i början av säsongen när man fick se Violet och mormorns spända relation. De hade verkligen helt olika synsätt. Violet har alltid de bästa replikerna. Man kan inte annat än älska henne. Jag skulle inte sätta mig upp emot henne. Hon får alltid som hon vill i slutändan på ett eller annat sätt.
 
Jag har alltid tyckt Thomas varit en irriterande jäkel, men denna säsongen tyckte jag verkligen synd om honom. O'Brien tog det ett steg för långt. Men jag blev glad att se att så många stöttade honom. Till och med Bates som ju Thomas inte behandlat speciellt bra tidigare. Hoppas han och Jimmy kan bli vänner. Såg ju ut som det på slutet iallafall. 
 

This is Us Säsong 1 (del 2)

 
 
 
Skrev mina tankar om första delen av säsong 1 HÄR. Nu är första säsongen slut så här kommer mina tankar om andra delen.
 
Avsnittet innan uppehållet avslutades med en cliffhanger när Toby fick en hjärtattack. Är glad för Kates skull att han klarade sig. Meeen...gillar de fortfarande inte som par. Jag undrar vad Kate egentligen menade när hon sa att det var hennes fel att Jack är död. Först tänkte man ju att han skulle dö i en bilolycka när han körde full för att åka och se Rebecca. Men så obvious var det såklart inte. Det stör mig dock inte att vi inte fick reda på hur Jack dog denna säsongen. De måste ju lämna något till nästa säsong. Men vi har iallafall fått lite hintar nu.
 
Det är sorgligt att se Jack och Rebeccas äktenskapsproblem. Detta är väl egentligen något som händer i de allra flesta äktenskap. Men det som gör det så tragiskt är att det händer när han snart kommer dö. För det såg ju ganska illa ut också. Me vi får väl se vad som händer.
 
Ganska oväntat att Kevins barndomskärlek Sophie kom in som ett tredje alternativ när man trodde det skulle stå mellan Sloane och Olivia. Men de är väl söta tillsammans I guess.
 
Man var ju beredd på att William skulle dö, men det var ändå så sorgligt när det hände :'( Jag var inte redo. Fattade när de skulle iväg på en roadtrip att det var dags. Det var så fint att William ville besöka Jacks grav. Och den drömscenen man fick se med de två sen? Åh mitt hjärta. Tror de två hade kommit bra överens. Kul att Randall vill adoptera! Kom ganska oväntat men makes sense att han vill göra det. Får väl se vad Beth säger. 
 
Den här serien har verkligen blivit en ny favorit hos mig. Kommer sakna att ha ett nytt avsnitt att se varje vecka. Nu är det bara att vänta på nästa säsong, som jag antar börjar i höst.

Downton Abbey Säsong 2

 
 
 
Nu har jag avslutat säsong 2 av Downton Abbey och det var en bra säsong tycker jag. Det hände en hel del denna säsongen. Ska försöka att inte glömma något viktigt. Förra säsongen avslutades ju med att kriget startade och det är ju det som till stor del har präglat denna säsongen. Det blir en krock mellan de som ser ett nytt syfte i livet och ser detta som en möjlighet till att arbeta och göra nytta. Medans andra oroar sig över hur det här kommer förändra saker och ting och det liv man vant sig vid. 
 
En av de karaktärer som fått ett nytt syfte under kriget är ju Sybil. Hon är nog min favoritkaraktär. Tycker det är beundransvärt hur hon vågar bryta sig loss och göra det som känns meningsfullt för henne. Gillar verkligen henne och Branson tillsammans. Så fina. Var lite rädd där en stund att hon skulle säga nej. Skulle kännas fel att se henne gå tillbaka till ett liv hon egentligen inte vill ha. Så är glad att hon följde sitt hjärta trots att det var det osäkra alternativet. 
 
Även Mary är en karaktär jag gillar jättemycket. Det är en karaktär med så många lager. Älskade slutet på julavsnittet med henne och Matthew. Äntligen blev det dom två. Har alltid varit något som gjort att de inte kan vara tillsammans innan. Förstår att Matthew ville vara lojal mot Lavinia med tanke på att hon var villig att offra så mycket för att stanna med honom. Men även hon insåg ju tillslut att Matthew hörde ihop med Mary. 
 
Daisy och William fick mig att må dåligt bara. Det är ju tydligt att hon inte känner samma för honom som han gör för henne. Bara en jobbig situation. Ännu värre när hon blev tvingad till att gifta sig med honom när han var döende. Det går ju liksom inte att säga nej?? 
 
Gillade inte alls affären mellan lord Grantham och den där hushållerskan. Ugh. Ännu värre blev det ju när hans fru nästan dog i spanska sjukan. Det var ju tydligt att han hade någon slags kris denna säsongen. Men hoppas han förbättrar sig till nästa säsong. 
 
Förra säsongen var det barnet som hotade Matthews ställning som arvtagare och denna säsongen kom Patrick tillbaka. Om det nu var den riktiga Patrick det vill säga. Jag tror inte det var det. Väldigt misstänksamt att han bara dök upp sådär. Det finns säkerligen personer som utnyttjar sådana situationer. 
 
Gillade Mr. Bates och Anna förra säsongen men denna tyckte jag de var lite...tråkiga? Tyckte självklart synd om de båda när Bates blev anklagad och dömd för mord på sin exfru. Anade att det skulle hända när de tog upp det där med råttgiftet. Skönt att han slapp dödsstraff iallafall. Alltid något. Får hoppas att de kan få ut honom ur fängelset eller iallafall förkorta straffet.

Vikings Säsong 3

 
 
 
Såg egentligen klart säsong 3 för ett tag sen men glömde bort att skriva om den. Har inte varit lika inne i denna säsongen som de tidigare. Jag vet inte men är kanske bara mätt på serien. Kommer nog ta en liten paus innan jag börjar på säsong 4. Det har iochförsig varit intressant att se lite nya platser men mot slutet var det bara fight efter fight, och sånt tråkar ut mig.
 
Det har varit tydligt att Floki har haft sina problem med Athelstan, men trodde inte att han faktiskt skulle döda honom?? Kommer aldrig förlåta honom för det. Och det kommer förmodligen Ragnar inte heller göra. Jag undrar hur det kommer bli mellan dom två nu.
 
Började nästan tro att de skulle ta död på Ragnar där på slutet. Var en överraskning när han bara hoppade ur kistan. Jobbigt läge för alla de som sa farväl till honom att han hörde allt. Saker de definitivt inte skulle sagt om de visste att han levde. Men han är ju fortfarande inte bra så undrar om han kommer klara sig. Med tanke på att man fick se Björn ta kommandot är jag inte helt säker på att han kommer göra det...
 

Downton Abbey Säsong 1

 
 
Downton Abbey är en serie som har legat på min "vill-se" lista hur länge som helst. Och efter att ha blivit helt förälskad i The Crown kände jag ännu mer att jag borde ta tag i och se denna serien. Älskar miljöerna, intrigerna och karaktärerna. Gillar att man får följa både adelsfamiljen och tjänstefolket. Det finns engagerande storylines hos båda. Och de vävs även samman på ett bra sätt. Vet inte om jag har någon specifik favoritkaraktär. Tycker det finns så många bra och olika karaktärer. Älskar alla Violets bitska repliker. Mr Bates gillar jag mycket. En karaktär man verkligen känner för. Han och Anna är fina tillsammans. Sen gillar jag verkligen Sybil. Tycker det är så bra hur hon står på sig för kvinnors rättigheter. Det var fint gjort av henne att hjälpa Gwen. 
 
Några karaktärer jag inte gillar däremot är Thomas och miss O'Brien. Så elakt hur de försökte sabotera och sätta dit Mr Bates hela tiden. Ugh. Och sen att O'Brien orsakade missfallet? Vem gör ens något sådant. Sen gillar jag inte Edith heller. Kan förstå att hon känner att hon lever i skuggan av sin syster. Men med tanke på vad hon gjort är det svårt att sympatisera med henne. Hon är bara för mycket. 
 
Ja jag gillar serien riktigt mycket. Säsongen avslutades med att kriget brutit ut och det ska bli intressant att se hur det kommer skildras i nästa säsong.

A Series of Unfortunate Events Säsong 1

 
 
För någon vecka sedan började jag kolla på Netflix serien A Series of Unfortunate Events. Hade inte hört så mycket om den innan jag började kolla. Men läste sen att den är baserad på en populär barnbokserie (som jag inte läst). Att ha en berättare var definitivt annorlunda men jag gillar det. De försöker verkligen banka in att det inte är en historia som kommer sluta lyckligt. Både mannen som berättar och introt som går "look away, look away".
 
Serien är mörk men samtidigt mysig på något sätt. Den är gotisk och sagolik. Tonen påminner väldigt mycket om något Tim Burton skulle kunna ha gjort. Det är mycket svart humor. Älskar alla ordvitsar de gör. Väldigt fyndigt. 
 
Neil Patrick Harris passar bra i rollen som Count Olaf. Jag gillar barnen mycket. Den lilla bebisen är ju bäst, haha. Man tycker de vuxna i serien är otroligt dumma som inte ser de farliga situationer som barnen hamnar i. Till den punkten att den nästan blir tröttsamt. Men samtidigt är det väl det som är poängen med serien. Att det är barn som blir svikna av vuxenvärlden och måste klara sig på egen hand.
 
Det är en serie som känns väldigt unik. Jag gillar den. Det som är så bra med den också är att den passar både vuxna och barn. 

Vikings Säsong 2

 
 
Den här säsongen tycker jag har varit bättre. Blev lite förvånad över tidshoppet i början på säsongen. Var inte beredd på det. Men jag gillade det. Först blev jag bara lite "jaha" när Ragnar bara gav upp sin familj för sin nya. Men jag tycker ändå det blev bra att ha Lagertha och Björn på annat håll. Har gillat att se Lagertha få sin egen story och bli en jarl. Mitt favoritögonblick i hela säsongen var när hon satte kniven i ögat på hennes vidriga man när han skulle klä av henne. You go girl! Tyckte Björn var irriterande innan men nu när han blivit vuxen gillar jag honom mer. Och snygg är han också. 
 
Blev nästan lite rädd för en sekund där på slutet när det såg ut som att Floki hade förått Ragnar. Man har ju ändå fått känslan att han inte är enig med Ragnar på alla punkter. Med det visade sig bara vara en plan för att förgöra kung Horik. Det var ganska awesome att se. Och butalt. Väldigt brutalt. Det hade förmodligen inte blivit så pass våldsamt och det inte var för att Horik hade gått bakom ryggen på Ragnar på det där sättet. Nu med Horik borta är Ragnar fri att göra det han alltid velat göra, att utforska och hitta ny mark åt sitt folk. Antar att det är mycket vad nästa säsong kommer att handla om. 
 

Sherlock Säsong 1-4

 
 
Under den senaste tiden har jag kollat på Sherlock. En serie jag tänkt jag ska se länge då jag hört mycket bra om den. Jag gillar den verkligen. Det är en skarp och rolig serie. Intressant med en modern version på Sherlock Holmes. Men måste säga att kvaliteten på avsnitten har varit svajig. Endel är brillianta medans andra är sega. Tycker de två första säsongerna var bäst. Sedan tappade den lite i säsong 3 och 4. Men fortfarande bra. 
 
Sherlock är en karaktär man inte kan annat än älska. Han är excentrisk och arrogant, men underbar på sitt sätt. Gillar att man alltid får se hans uträkningar och analyser när han ska lösa ett problem. Coolt att kunna få en massa information om en människa med en enda blick. Om man hade träffat på honom på riktigt hade man ju blivit lite nervös, haha. Tycker Benedict Cumberbatch gör rollen helt suveränt bra. Även Dr. Watson är en karaktär man tycker mycket om. Han är lite som en motpol till Sherlock och de kompletterar varandra på ett bra sätt. Det är alltid han som får släta över Sherlocks klumpiga uttalande och så vidare på grund av hans bristande sociala kompetens. Sen har de en väldigt fin bromance. Har gillat att se deras vänskap utvecklas under säsongerna.  
 
Tycker skurkarna har varit bra. Vissa av dom är till och med på samma intellektuella nivå som Sherlock. Den främsta skurken är ju såklart Moriarty, Sherlocks ärkefiende. Jag tycker han är en underhållande bad guy. Detta kommer kanske låta konstigt men det är något med honom som är charmerande. Även om han uppenbarligen är en psykopat. En charmerande psykopat är vad han är helt enkelt. 
 
Om jag ska säga en sak jag tycker är negativt med serien så är det dessa ständiga uppoffringar som karaktärerna gör för varandra hela tiden. Det börjar bli ganska tröttsamt. Fattar inte alls varför Mary offrade sig för Sherlock i första avsnittet av säsong 4? Hon hade precis blivit mamma?? Okej om det hade varit för John men Sherlock really? Oh well. Detta kommer kanske låta hemskt men kommer inte sakna henne så värst mycket. Gillade henne i början men sen när allt kom fram att hon var en hemlig agent, alltså jag vet inte. Saknar tiden då det bara var Sherlock och John och de löste vanliga mysterier, har blivit lite mycket annat den senaste tiden. Men det jag inte fattade var om detta var det sista avsnittet eller inte? Det verkade nästan så tycker jag. Hittade inget om det skulle bli en till säsong när jag sökte. Vi får väl vänta och se helt enkelt.  

Tidigare inlägg
RSS 2.0