A Series of Unfortunate Events Säsong 1

 
 
För någon vecka sedan började jag kolla på Netflix serien A Series of Unfortunate Events. Hade inte hört så mycket om den innan jag började kolla. Men läste sen att den är baserad på en populär barnbokserie (som jag inte läst). Att ha en berättare var definitivt annorlunda men jag gillar det. De försöker verkligen banka in att det inte är en historia som kommer sluta lyckligt. Både mannen som berättar och introt som går "look away, look away".
 
Serien är mörk men samtidigt mysig på något sätt. Den är gotisk och sagolik. Tonen påminner väldigt mycket om något Tim Burton skulle kunna ha gjort. Det är mycket svart humor. Älskar alla ordvitsar de gör. Väldigt fyndigt. 
 
Neil Patrick Harris passar bra i rollen som Count Olaf. Jag gillar barnen mycket. Den lilla bebisen är ju bäst, haha. Man tycker de vuxna i serien är otroligt dumma som inte ser de farliga situationer som barnen hamnar i. Till den punkten att den nästan blir tröttsamt. Men samtidigt är det väl det som är poängen med serien. Att det är barn som blir svikna av vuxenvärlden och måste klara sig på egen hand.
 
Det är en serie som känns väldigt unik. Jag gillar den. Det som är så bra med den också är att den passar både vuxna och barn. 

Vikings Säsong 2

 
 
Den här säsongen tycker jag har varit bättre. Blev lite förvånad över tidshoppet i början på säsongen. Var inte beredd på det. Men jag gillade det. Först blev jag bara lite "jaha" när Ragnar bara gav upp sin familj för sin nya. Men jag tycker ändå det blev bra att ha Lagertha och Björn på annat håll. Har gillat att se Lagertha få sin egen story och bli en jarl. Mitt favoritögonblick i hela säsongen var när hon satte kniven i ögat på hennes vidriga man när han skulle klä av henne. You go girl! Tyckte Björn var irriterande innan men nu när han blivit vuxen gillar jag honom mer. Och snygg är han också. 
 
Blev nästan lite rädd för en sekund där på slutet när det såg ut som att Floki hade förått Ragnar. Man har ju ändå fått känslan att han inte är enig med Ragnar på alla punkter. Med det visade sig bara vara en plan för att förgöra kung Horik. Det var ganska awesome att se. Och butalt. Väldigt brutalt. Det hade förmodligen inte blivit så pass våldsamt och det inte var för att Horik hade gått bakom ryggen på Ragnar på det där sättet. Nu med Horik borta är Ragnar fri att göra det han alltid velat göra, att utforska och hitta ny mark åt sitt folk. Antar att det är mycket vad nästa säsong kommer att handla om. 
 

Sherlock Säsong 1-4

 
 
Under den senaste tiden har jag kollat på Sherlock. En serie jag tänkt jag ska se länge då jag hört mycket bra om den. Jag gillar den verkligen. Det är en skarp och rolig serie. Intressant med en modern version på Sherlock Holmes. Men måste säga att kvaliteten på avsnitten har varit svajig. Endel är brillianta medans andra är sega. Tycker de två första säsongerna var bäst. Sedan tappade den lite i säsong 3 och 4. Men fortfarande bra. 
 
Sherlock är en karaktär man inte kan annat än älska. Han är excentrisk och arrogant, men underbar på sitt sätt. Gillar att man alltid får se hans uträkningar och analyser när han ska lösa ett problem. Coolt att kunna få en massa information om en människa med en enda blick. Om man hade träffat på honom på riktigt hade man ju blivit lite nervös, haha. Tycker Benedict Cumberbatch gör rollen helt suveränt bra. Även Dr. Watson är en karaktär man tycker mycket om. Han är lite som en motpol till Sherlock och de kompletterar varandra på ett bra sätt. Det är alltid han som får släta över Sherlocks klumpiga uttalande och så vidare på grund av hans bristande sociala kompetens. Sen har de en väldigt fin bromance. Har gillat att se deras vänskap utvecklas under säsongerna.  
 
Tycker skurkarna har varit bra. Vissa av dom är till och med på samma intellektuella nivå som Sherlock. Den främsta skurken är ju såklart Moriarty, Sherlocks ärkefiende. Jag tycker han är en underhållande bad guy. Detta kommer kanske låta konstigt men det är något med honom som är charmerande. Även om han uppenbarligen är en psykopat. En charmerande psykopat är vad han är helt enkelt. 
 
Om jag ska säga en sak jag tycker är negativt med serien så är det dessa ständiga uppoffringar som karaktärerna gör för varandra hela tiden. Det börjar bli ganska tröttsamt. Fattar inte alls varför Mary offrade sig för Sherlock i första avsnittet av säsong 4? Hon hade precis blivit mamma?? Okej om det hade varit för John men Sherlock really? Oh well. Detta kommer kanske låta hemskt men kommer inte sakna henne så värst mycket. Gillade henne i början men sen när allt kom fram att hon var en hemlig agent, alltså jag vet inte. Saknar tiden då det bara var Sherlock och John och de löste vanliga mysterier, har blivit lite mycket annat den senaste tiden. Men det jag inte fattade var om detta var det sista avsnittet eller inte? Det verkade nästan så tycker jag. Hittade inget om det skulle bli en till säsong när jag sökte. Vi får väl vänta och se helt enkelt.  

Vikings Säsong 1

 
 
Jag såg de tre första avsnitten av Vikings för något år sen men fastnade inte. Men jag bestämde mig för att ge den en chans till då det ändå känns som en serie jag skulle uppskatta. Gillar historia och är fascinerad av nordisk mytologi. Tycker det blev bättre när man väl kom in i serien. Världens bästa serie är det ju inte, den har endel brister. Men har också hört att den blir bättre. 
 
Ett stort problem jag hade första gången jag såg serien var att det inte fanns några karaktärer att heja på. De är ju vikingar liksom och plundra är vad de gör. Huvudkaraktären Ragnar är en karaktär jag har svårt att få grepp om. Ibland gillar jag honom, ibland inte. Han påminner mig väldigt mycket om Jax i Sons of Anarchy. Både till utseendet och sättet. Min klara favorit är Lagertha. Hon är badass. Det är kul att se Gustaf Skarsgård i en roll. Tycker Floki kan bli lite väl clowning ibland, men jag gillar ändå honom. Gillar också Athelstan. Det har varit intressant att ha en från utsidan komma in och lära sig om deras traditioner och så vidare. Blev lite stressad när de skulle offra honom, men som tur var klarade han sig. Sorgligt att flickan dog sen. Hon var väl ingen karaktär som gjorde något större intryck, men har alltid svårt för när barn dör. 
 
Jag tycker definitivt det är en helt okej serie. Det finns gott om intriger och fighter. Jag anade att Rollo skulle vända sig emot Ragnar. Man har lite haft den känslan hela säsongen, att han inte klarar av att leva i skuggan av sin bror. Ska bli intressant att se hur det där kommer gå. 

Skam Säsong 3

 
 
Det enda jag gjort idag är att kolla på Skam. Skönt med lediga dagar. Efter varje säsong som har varit tagit slut så har jag känt mig helt depp för att det inte ska fokusera på den personen längre, men sen när nästa säsong börjar blir jag helt investerad i den storyn. Isak har innan varit en karaktär jag inte redigt vet vad jag ska känna för, men jag har ändå alltid velat veta mer om honom. Så det har varit intressant att få följa honom och tycker han har växt så mycket under denna säsongen. Man har verkligen känt med honom. Hur han har tampas med att komma ut som gay för både sina kompisar och föräldrar. Men sen i slutändan så var det ju ingen big deal. En av mina favoritscener denna säsongen var när killgänget pushade och hjälpte Isak med vad han skulle skriva till Even. Så fint alltså. Visst saknar man tjejgänget, men detta killgänget är ju för himla härligt också. 
 
Alltså Isak och Even, jag dööör så fina de är tillsammans. Älskade alla scener med dom. Deras relation stötte ju på lite problem när det visade sig att Even var bipolär. Men är glad för att Isak bestämde sig för att inte se det som ett problem, även om det kommer bli tuffa perioder. Live for the day liksom. Och är glad för att de tog upp sjukdomen och hur bra de skildrade det. Känns som att jag tjatar om det hela tiden med denna serien är så viktig. För ungdomar speciellt då det är många unga som är rädda för att komma ut och många unga som lider av psykisk ohälsa. Och tror den här serien kan vara till en stor hjälp för dom.
 
Jag undrar vem nästa huvudperson kommer bli? Personligen hoppas jag på Vilde, gillar henne mycket. Känns lite som det då man fick se början på en romans mellan henne och Magnus. Men vi får väl se. Och när kommer nästa säsong?? Vet inte hur länge jag orkar vänta.

Skam Säsong 2

 
 
Tycker serien blir bättre och bättre. Jag gillar det här upplägget att det fokuserar på en karaktär varje säsong. Blev glad att det var Noora som var fokus denna säsongen eftersom hon är min favorit. När det hintades om att det skulle bli något mellan henne och William kände jag bara ugh nej. I början är han ju inte den mest charmerande killen direkt och gillade inte hur manipulativ han var mot Noora. Men sen när man såg att han faktiskt brydde sig om henne på riktigt och när man fick reda på mer om hans bakgrund lättade mitt ogillande. Det är ju dock ingen ursäkt för det dåliga såklart. Men jag shippar iallafall William och Noora hårt. De är ett gulligt par.
 
Williams bror Niko var ju en riktigt vidrig typ. Fy fan alltså. Bra gjort av Noora att anmäla honom. Tror tyvärr att det är många som tänker så på riktigt när de blivit utsatta för sexuella övergrepp, att tänk om det faktiskt var mitt eget fel. Så det är bra att de tog upp det här tycker jag. 
 
Man fick ju lite hintar redan i förra säsongen om Vildes ätstörningar och i denna säsongen var det mer om det. Tycker det var bra gjort av Noora att uppmärksamma det och försöka hjälpa henne. Och hur fint var det inte att Vilde sen drog samma tal när Noora var nere?
 
Tycker Eskild är en sån himla skön karaktär. När man fick reda på att han hade någon boende i förrådet anade jag nästan att det skulle vara Isak. Vet att nästa säsong kommer handla om honom och det är jag spänd på att se. Skit att säsong 3 inte släppts på svt play än. Behöver ju svensk text! Men tänker inte sitta och vänta på det. Får hoppas att jag klarar av norskan. Annars får jag väl leta upp med engelsk text.

Skam Säsong 1

 
 
Skam är serien alla pratar om nu. Och det var just därför jag inte var sugen på att se den till en början. När något blir så hypat som denna serien blivit håller jag mig borta från det. Konstigt jag vet. Men häromdagen gav jag med mig och började titta på den. Och jag gillar den verkligen. Bara slukade avsnitten. 
 
När man hör norsk ungdomsserie kanske man inte blir jättelockad. Men det är sättet de skildrar ungdomars liv som gör den så bra. Den känns realistisk och äkta. Och den tar upp viktiga ämnen på ett mycket bra sätt. Jag gillar de flesta karaktärerna. Men min favorit är nog ändå Noora. Hon är så cool. Gillar vänskapen mellan tjejerna väldigt mycket. De är olika vilket gör att det blir en bra dynamik.

Shameless Säsong 7

 
 
Eftersom jag inte gjort några veckoinlägg om avsnitten av Shameless den här säsongen kommer här en sammanfattning på vad jag tyckt om säsong 7.
 
Den här säsongen har inte varit den bästa. Ganska seg faktiskt. Blev väl lite bätte mot slutet men annars tycker jag inte det har varit några engagerande storylines...typ alls. Sen tycker jag det har saknats den bra balansen mellan drama och humor serien brukade ha. Vill ha mer hjärta, lite mindre galet. Det är självklart en stor del av serien, den heter ju Shameless trots allt. Men de kan dra ner på det lite grann kan jag tycka. 
 
Jag tar karaktär för karaktär. Börjar med Fiona. Hennes storyline har jag faktiskt gillat denna säsongen. Först och främt är jag så glad över att hon äntligen är singel och börjat fokusera på sig själv istället. Precis det jag önskade för henne. Vill så gärna se henne lyckas för det förtjänar hon verkligen. Och tror att hon har alla möjligheter att göra det också för hon är driven och framåt. Men jag tycker samtidigt att hon måste vara mer försiktig med besluten hon tar. Nu gick det ju bra med tvättomaten men kommer det gå lika bra nästa gång? Men samtidigt måste man väl ta risker för att komma nån vart antar jag. 
 
Lip gör mig bara ledsen. Han hade kunnat bli något och ha en ljus framtid om han inte hade slängt bort allt. Och så drickandet...Han blir mer och mer som Frank. Och det vill jag verkligen INTE för jag tycker verkligen om Lip och vill se honom lycklig. Ians tal när de skulle bestämma om Lip skulle få stanna på collage var nog min favoritscen denna säsongen. Så fin. Blir alltid glad över de scenerna man får mellan dom två för älskar deras relation. 
 
Ian började dejta en ny kille, Trevor, och även om jag inte är ombord med förhållandet (team Mickey always) så gillar jag att han fick Ian att bli mer öppen och accepterande mot andra personer som är med i HBQT-community. Jag är sååå glad att Mickey kom tillbaka. Har saknat honom så mycket! Gud så förbannnad jag var över slutet han fick och slutet Ian och Mickey fick. Så att vi nu fick ett ordentligt avslut mellan dom är jag så tacksam för. Det var allt jag begärde, ett avslut. Visst hade jag hellre sett dom fortsätta vara tillsammans. Men under de omständigheterna som var hade det inte kunnat bli så. För man vill ju inte se Ian kasta bort allt han jobbat så hårt för. Njöt iallafall av de scenerna man fick. Det var också skönt att man fick se klart och tydligt att Ian faktiskt älskar honom, med tanke på hur likgiltig han var sist. Vem vet det kanske finns en möjlighet att de kommer sluta upp tillsammans. Men om detta faktiskt var slutet för dom så skulle jag ändå vara okej med det.
 
Sen har vi Debbie. Debbie, Debbie, Debbie...Vad ska det bli av henne? Men jag tycker ändå synd om henne. Det är sorgligt hur hon kämpar för att få pengar till att försörja sitt barn. Hoppas hon kommer att komma på ett bättre sätt än det hon håller på med nu. 
 
Jag gillade scenerna med Carl och flickvännens pappa. Han blev nästan lite som en fadersfigur. Kul med tanke på hur illa det började. Tråkigt att man inte fick se så mycket av Carl sen denna säsongen när han lämnade för militärskolan. Antar att det är för att skådespelaren går i skolan och därför inte kan vara med i lika många avsnitt. Var ju samma sak när han åkte in i juvie. Carl är en favorit hos mig och är glad att se är han har mognat så mycket. Han har ju alltid haft kriminella tendenser men vill verkligen att han ska hålla sig borta från det. Vill bara att det ska gå väl för honom. Som man vill med alla Gallagher kidsen. 
 
Sen har vi Kev, Vee och Svetlanda. Vet inte ens om jag har något att kommentera där. Var väl bara en tidsfråga innan det skulle gå i kras. Kände på mig att Svetlana skulle lura dom. Gillade inte att se Vee och Fiona vara ovänner. Men som tur var löste det sig. Det är jag glad för.
 
Frank och hans påhitt är jag ganska ointresserad av. Men det är inget som är nytt. Jag kände dock för honom när Monica dog. Hur fucked up deras förhållande än var så såg man ju att han verkligen älskade henne. Man kan kanske tycka att det var kallt av barnen att inte reagera mer på sin mammas död. Men samtidigt var hon inte där för dom och i ärlighetens namn kommer de få det bättre nu när hon inte kan komma in i deras liv och strula till det. Man förstår Fionas rekation då hon är den som blivit mest sviken av henne. Hon fick ta på sig rollen som mamma för att Monica inte var där.
 
Tycker säsongsfinalen nästan kändes som en serieavslutning. Antar att de inte visste säkert om det skulle bli en säsong 8 då. Men det är ju bekräftat nu. Hoppas på att jag kommer gilla nästa säsong mer. 

Outlander Säsong 2

 
 
Inlägget innehåller spoilers!
 
Tycker den andra säsongen har varit lika fantastisk som den första var. Kanske till och med snäppet bättre. Första avsnittet började ju med en riktig twist när Claire helt plötsligt var tillbaka i sin egen tid. Jag gillar ändå att de gjorde så. Började med slutet och sen att man får se allt som leder till det under säsongens gång. Men samtidigt förstör det ju lite av spänningen när man vet...ja hur det kommer sluta. Det dom kämpar för under hela säsongen, att stoppa slaget vid Culloden, kommer liksom inte göra någon nytta. 
 
Det kändes väldigt annorlunda att se dom i Frankrike. Det är ju kul med ett miljöombyte så att man får se lite annat också, men saknade verkligen Skottland. Så när de åkte tillbaka till Skottland sen kände jag bara ÄNTLIGEN. Det är ju där dom ska vara. Är glad att de tog med sig Fergus också. Det har varit så fint att se Jamie och Claire nästan bli som föräldrar till honom.
 
Var inte ett dugg förvånad när det visade sig att Jack Randall levde. Tänkte det där i slutet på förra säsongen "men kolla så att han verkligen är död för tusan!". Tycker man hade fått se honom vara vidrig tillräckligt. Men tydligen inte. Det var så heeemsk det som hände med Fergus. Fy alltså! Sen såg man ju nästan en glimma mänsklighet hos honom när hans bror var döende. Började INTE känna för honom men det var annorlunda att se honom sån. Sen när han började slå på sin brors lik (!!) var det bara ahh där är han, mannen jag känner och hatar. 
 
Det var så hemskt att se Claire förlora barnet. Alltså när hon satt där och grät med barnet i famnen? Usch så sorgligt det var. Fast egentligen anade man väl att det skulle hända något sånt här. Med tanke på att hon inte var höggravid när hon kom tillbaka så kunde det ju inte vara samma barn. Men det var ändå jobbigt att se. Något annat sorgligt var att Angus dog. Han var så söt ju. Sen är jag orolig för Murtagh. Han är en karaktär som verkligen har växt hos mig. Så skulle bli väldigt ledsen om det visade sig att han inte överlevde slaget vid Culloden. Och på tal om slaget, jag undrar om vi faktiskt kommer att få se det? Kändes lite snopet att de inte visade det i säsongsavslutningen. Men de kanske sparar det till säsong 3? I hope so. 
 
Det sista avsnittet var verkligen helt fantastisk. Kanske mitt favoritavsnitt i hela serien. Jag grät på riktigt från början till slut. Det var väldigt känslosamt alltihopa. Mitt hjärta brast när Jamie och Claire sa adjö till varandra. Trodde verkligen att detta var slutet på deras kärlekshistoria och blev helt deppig. Vad skulle det bli för serie utan dom två? Som tur var så visade sig att Jamie faktiskt hade överlevt. Men fatta att det gått 20 år sedan de sågs sist. TJUGO ÅR. Tänkt vad mycket tid de förlorat. Man blir ju nyfiken på vad Jamie har haft för sig under dessa åren. Antar att det är något man kommer få se i nästa säsong.
Jag gillade att avsnittet blandade både 1700-tal och 60-tal. Att man fick se när de var mitt uppe i allt med slaget för att sen skifta till hur allt blev. Det gjorde att det blev starkare på något sätt. Det var kul att få se deras dotter, Brianna, nu i vuxen ålder. Hennes reaktion när hon fick veta sanningen var väl ganska rimlig. Alla andra Claire har berättat det för har typ bara varit "jaha". Så att nån faktiskt bara "du är ju galen" kändes som en mer realistisk reaktion, haha. Men snacka om att få sin värld omskakad. Är glad att hon trodde på henne tillslut iallafall. Nu förstår hon ju också varför Claire har varit som hon varit nu under hela hennes liv. För de verkade ju inte ha haft den bästa relationen på grund av det. Jag hopppas att man kommer få se mer av henne. Och Roger. 
 
Nu är det bara att vänta på säsong 3 då. Suck. Vill ju se mer nuuu! Jag hittade inget premiärdatum men jag antar att det blir i vår nästa år. Hoppas verkligen inte det blir senare på året för så länge klarar jag inte av att vänta.  

This is Us Säsong 1 (del 1)

 
 
 
Nu när halva säsongen av This is Us har gått kände jag att jag ville skriva mina tankar om serien såhär långt. This is Us har verkligen blivit en ny favorit hos mig. Det har varit den serien jag sett fram emot mest under hösten. Sån himla mysig, fin och varm serie. Är seriös när jag säger att jag gråter, eller iallafall blir tårögd, i varje avsnitt. Den har blivit mitt nya Parenthood. Har saknat att ha en sån serie i mitt liv. 
 
Första avsnittet avslutades ju med en twist och vi har fått se fler såna. En riktig bomb var det ju när man fick reda på att Jack var död. Och att Rebecca gift om sig med Jacks bästa vän Miguel. Man vet inte så mycket än men antar att det är något man kommer få reda på mer om i kommande avsnitt. Återblickarna blir ju desto mer sorgsnare när man vet att Jack inte kommer finnas där sen :(
 
Har älskat att se Randall och Willams relation utvecklas. Och se William bli en del av familjen. Han är så himla fin med flickorna. Även där blir man sorgsen av tanken att han snart kommer dö. Nu när han äntligen har något att leva för och allt. Livet är bra orättvist. En stor grej var ju när man fick reda på att Rebecca haft kontakt med William, och att Randall kunde haft ett förhållande med honom. Det är lätt att skylla Rebecca för det valet hon gjorde. Speciellt när man ser hur mycket hans ursprung har betytt för Randall under hela hans liv. Men samtidigt förstår man att hon var rädd för att förlora sin son. 
 
Tyckte det var intressant att få reda lite på varför Randall och Kevins relation är som den är. Väldigt tragiskt egentligen. Men man har ju fått se deras relation blir bättre och jag hoppas att det kommer fortsätta så. 
 
Jag förstår att Kates vikt är en stor del av den hon är, men hoppas också att hon kommer få en annan storyline också. Vi får väl se hur det kommer bli efter operationen. Om hon kommer bli förändrad eller om det faktiskt inte kommer göra någon skillnad alls, vilket hon är rädd för. Toby är en karaktär jag inte vetat vad jag ska tycka om under hela säsongen. Men kan ju säga att jag inte såg det som hände på slutet komma. Vilken twist. Stackars Kate. 

Outlander Säsong 1

 
 
Jag såg första avsnittet typ när serien först kom ut och då tyckte jag det var tråkigt och fortsatte inte. Men jag borde gett det några avsnitt till inser jag nu. Har verkligen kärat ner mig i denna serien. Så så bra! Det är en serie helt i min smak. Det är historia, det är romantik och så lite sci-fi. Sen är det en otroligt vacker serie. Vyerna är slående. Får en verkligen att vilja åka till Skottland. Även musiken är fantastisk. Har en förkärlek till både irländsk och skotsk musik.
 
Spoilervarning!
 
Jag gillar hela grejen att det är en nutida kvinna som kommer till 1700-talet och vad det skapar för krock. Claire är ju framåt och låter sig inte tryckas ner i en tid då kvinnor bara förväntas vara lydiga och söta. Vi ser ju också detta spegla sig i äktenskapet mellan Claire och Jamie. De har olika syn på vilka roller man ska ha i ett äktenskap, vilket man har fått se dom jobba runt under säsonens gång. Men det skapar definitivt en intressant dynamik. Och det är ju just romansen mellan dessa två som egentligen är det stora fokuset i serien. Att se deras kärlek växa sig starkare och starkare har varit fantatiskt att se. Man blir kär i deras kärlek. Förutom romantik så innehåller ju serien också mycket historia, vilket jag älskar. Det är alltid intressant att se hur man levde förr. Och det har varit intressant att få lära sig mer om Skottlands historia. 
  
Mitt favoritavsnitt var avnsitt 11 "The Devil's Mark". Verkligen ett packat avsnitt. Sen gillade jag såklart avsnitt 7 "The Wedding" när Jamie och Claire gifter sig. Väldigt fint. Inget kul avnsitt om man inte är ett fan av paret eftersom det typ bara var scener med dom. Inte ofta man blir så bortskämd i serier ;) Det sista avsnittet var på riktigt jobbigt att kolla på, och då är jag ändå ganska härdad. Tyckte det räckte när Jamie kom tillbaka att bara föreställa sig vad som hänt, men nähä då tvingas man se det också. Usch, vilken sjukt vidrig människa han är Black Jack Randall. Det är endel grafiska scener i denna serien, både när det gäller våld och naket. Kärleksscenerna, som det är mycket av, har jag inga problem med. De är inte bara där för att de ska vara där så att säga. De är liksom fina.  Men däremot alla våldtäktsscener hade jag gärna varit utan. Fast jag vet att det är såhär det var på 1700-talet och för att ge en realisktisk bild måste man väl dessvärre ha med det.
 
Ser fram emot att börja på säsong 2. Antar att det kommer bli ganska annorlunda nu när de ska till Frankrike. Men är spänd på att se hur det blir. 
 

Westworld Säsong 1

 
Nu är säsong 1 av Westworld slut och här kommer mina tankar om säsongen. OBS SPOILERS!
 
 
Alltså...jag är fortfarande kluven över vad jag tycker om denna serien. Satt avsnitt efter avsnitt och väntade på att bli hooked, men kände aldrig det där "jag måste ha nästa avsnitt NU". Det är inte det att jag tycker serien är dålig, för det finns definitivt saker jag gillar med den, men jag är bara inte lika såld som alla andra verkar vara. Och visst kanske är det så att serien helt enkelt inte är något för mig. Men då tänker jag att det var typ precis såhär jag kände med Game of Thrones. Var inte alls såld efter säsong 1 (fast nu när man ser om säsongen är den ju mästerlig) och det var först efter jag kom in mer i serien och började fatta jag helt kunde uppskatta den. Så, kanske är det samma sak med Westworld. Det är många storys att hålla reda på alltså. När man väl tror man börjar få grepp om serien förlorar den en lika snabbt igen. Förstår inte hur folk kan sitta och komma på teorier (som många av dom stämmer också) när jag själv kämpar med att bara hänga med. Men måste säga att den här twisten med att det är två tidslinjer verkligen adderade någonting. Även om det blir så mycket krångligare allting. 
 
Efter att ha sett första avsnittet klagade jag på att det inte fanns några intressanta karaktärer. Men det har jag ändrat mig om under säsongens gång. Min favorit att följa har varit Maeve. Hur hon började förstå vad som hände med henne och hennes kamp för att bli fri. Fast det verkade ju på slutet som att det var något som blivit programmerat? Av Ford antar jag. Man har under hela säsongen undrat vad hans agenda egentligen är men det fick man förstå lite mer i säsonsfinalen så det var bra. Hela grejen med att hostsen gjort revolt är något jag verkligen gillat att se. Sen tycker jag även William är en fascinerande karaktär. Läste ganska tidigt om teorin att han faktiskt var the Man in Black. Tycker det var en bra twist. Han var ju verkligen inte en person som man vid första anblicken hade kunnat tro skulle sluta upp att bli en sån ond person. Älskade Logans oh shit-blick. Det var nog inte redigt det här han hade tänkt sig när han tog dit honom. 
 
Det råder ingen tvekan om att det är en väldigt välgjord serie men är som sagt inte såld än. Det var några riktigt sega avsnitt på mitten men det bättrade sig ändå mot slutet måste jag säga. Och kanske kommer jag tycka det är bättre när jag fattar mer. Krävs nästan en omtitt känner jag. Vilket jag kommer ha god tid på mig att göra då säsong 2 inte börjar förrän 2018.  

Gilmore Girls: A Year in the Life

 
Inlägget innehåller spoilers så om ni inte sett alla fyra avsnitt läs inte vidare!
 
 
Man är ju alltid lite orolig när de kommer tillbaka såhär med en serie flera år senare att det inte ska bli bra. Men redan under de första minuterna kände jag att det här skulle bli bra. Det kändes som att ingen tid hade passerat alls. Det var som en varm familjär kram. Tycker verkligen de lyckades fånga samma känsla som serien hade. Det var fantastiskt att få återse alla dessa underbara karaktärer. 
 
Det var dock några grejer jag inte gillade som jag kan ta nu på en gång så vi får det ur världen. Den där musikalscenen? Hur länge höll den på, 10 minuter? Kände mig stressad när minut efter minut gick och den inte tog slut. Eftersom det bara är 6 timmar allt som allt är tiden dyrbar och de hade kunnat lägga det på något mycket bättre. Sen Rorys pojkvän Paul som de glömde bort hela tiden. Alltså? Det var väl lite småkul i början men sen tyckte man bara synd om stackarn. Ofta man går ett helt år och glömmer bort att göra slut med någon. Och till sist hade jag gärna velat se Luke och Lorelais bröllop på riktigt. Var först och främst förvånad att de inte redan var gifta. Inte för att jag tycker att det är något man måste göra, absolut inte. Men eftersom att det var något de hade planerat att göra innan. Så då trodde jag ju stensäkert att man skulle få se ett bröllop nu. Men inte det.
 
Richards bortgång var ju något som var väldigt närvarande under alla avsnitt. Kändes så konstigt att se deras hem och Emily utan honom :( Men gillade verkligen att se utvecklingen Emily gjorde under dessa avsnitt. Att man fick se henne hitta sin väg i livet och bli lycklig igen. Den där scenen på DAR-mötet var en av mina favoritscener. Haha så bra! Gillade också alla scener mellan Emily och Lorelai. De har ju ett sånt komplext förhållande. Den scenen när Lorelai ringer och berättar om sitt bästa minne med Richard fick mig att börja gråta. Väldigt gripande. Även Luke och Lorealis förhållande gjorde de bra. Det var några gupp på vägen men allt löst sig i slutändan och vi fick ett lyckligt slut. Lukes tal där i sista avsnittet gjorde mig emotionell. Speciellt när man tänker på hur mycket de har gått igenom och hur lång tid det tog att komma dit dom är. 
 
Den Rory vi fick se under de här avsnitten var kanske en annan Rory än vad man förväntade sig att se. Man hade väl trott att hon skulle ha mer ordning på sitt liv. Men bara för att man tagit examen från Yale och är menad för stora saker betyder inte att man kan vara vilse. Det är så livet är. Det jag inte gillade däremot var hennes affär med Logan. Hade föredragit om det varit så att de precis hade gått igenom en skilsmässa. Med tanke på vad som hände på slutet (kommer till det senare) hade det varit en bättre väg att gå kan väl jag känna. Älskade iallafall idén med boken, och att det var just Jess som kom med den. Anledningen till att jag är Team Jess är för att han inspirerar och utmanar henne, han vet vad som är bäst för henne för att han känner henne så väl. Jag menar, att det ens finns en debatt om vem hon ska sluta upp med? Är lite besviken över att man inte fick se mer av Jess. Förstår att skådespelaren var upptagen med sin nya serie (This is Us som är en underbar serie för övrigt) men ändå. Är glad iallafall över scenerna man fick mellan honom och Luke. Har alltid älskat deras relation. Även Dean hade jag trott skulle vara med lite mer än bara en scen. Men gillade verkligen scenen. Har haft mina svårigheter med Dean men gillade att han och Rory fick ett ordentligt avslut. Det var fint att hon sa att hon inte skulle varit den personen hon är utan honom. 
 
Det var ju mycket prat om de sista fyra orden innan, vad de skulle vara. Och de var ju...oväntade. Först tänkte jag bara va?! Såhär kan de inte sluta, ge mig en ny säsong NU. Men sen när jag låtit det sjunka in i några minuter tyckte jag faktiskt att det var perfekt. Är medveten om att det är en opopulär åsikt. När man läser reaktionerna på nätet verkar de flesta ha hatat det. Men jag gillar det här med att cirkeln sluts. Det är tydligt att Logan är Christopher, och Jess är Luke. Den där blicken på slutet visade att Jess inte var över Rory. Och var för mig ett tecken på att det kommer bli dom. Det kanske kommer ta tid, som med Luke och Lorelai, men de kommer bli tillsammans i slutändan. Tyckte först att scenen mellan Rory och Christoper kom lite från ingenstans, men sen fattade man såklart varför den var med. Rory ville kolla att hon tog rätt beslut att uppfostra sitt barn ensam. Nu i efterhand känner jag mig faktiskt lite dum att jag inte listade ut hur det skulle sluta tidigare. För det är ju ganska självklart egentligen. Det är en serie om generationer. Om hur personen man blivit har att göra med personerna som uppfostrade en. Rory kommer nu skriva en bok som handlar om hennes och Lorelais relation, som ju är hjärtat i hela serien, och sen föra det vidare till hennes eget barn (som väl inte kan bli annat än en dotter). Ja det kändes bara rätt tycker jag.
 
Jag gillar också att slutet lämnade det öppet för en fortsättning, samtidigt som jag skulle vara helt okej med om detta var slutet. Att man själv får föreställa sig vad som händer. Har alltid gillat såna slut. Vi får väl se vad som händer. Tycker iallafall de fick till de här fyra avsnitten mycket bra. Jag fick det jag ville från dom. Jag är nöjd.  
 
 

The Crown Säsong 1

 
 
Under den senaste veckan har jag kollat på den nya Netflix-serien The Crown som handlar om Englands nuvarande drottning Elizabeth II och tiden då hon kom till makten. Hade inte hört så mycket om denna serien innan jag började kolla men måste säga att jag verkligen blev positivt överraskad. Den är fantastisk. Otroligt välgjord och vacker. Även om det är det är kungafamiljen som är huvudfokuset så handlar det ju också om England efter kriget. Man får se både personliga och politiska intriger. 
 
Måste säga att de verkligen har lyckats med castingen. Claire Foy är helt lysande i rollen som Elizabeth. Att få se henne anpassa sig och utvecklas i rollen som drottning är det jag har gillat att se absolut mest. Gillar också att man får se henne både vara en osäker ung kvinna och en bestämd drottning. Det gör henne så mycket mer komplex och att man sympatiserar med henne. För serien speglar ju verkligen vilken enorm börda det kan vara med detta ansvaret. Under hela säsongens gång får man ju se henne slitas mellan plikten och hennes personliga relationer. 
 
Den här serien är en fascinerande historielektion med bra manus, vackra miljöer och kostymer och skådespeleri på topp. Jag gillade den väldigt mycket. Kan inte vänta på att se säsong 2.
 

Freaks and Geeks Säsong 1

 
 
Började kolla på denna serien mest för att jag inte kände för att påbörja en serie med många säsonger. Och då var ju denna perfekt då den bara har en säsong. Men jag gillade den faktiskt mycket mer än vad jag hade trott. Den kryllar ju verkligen av skådisar man känner igen. Allt som har med ungdomar i High School känns ganska uttjatat för mig, men detta kändes ändå som något man inte sett tidigare. Till skillnad från många andra ungdomsserier där allt är perfekt och glamoröst så tycker jag denna serien jag en mer realistisk insyn i tonåringars liv. Jag gillar hur den fokuserar på två olika grupper, nollorna och nördarna. Nördarna var helt klart mina favoriter att följa. Jag menar Bill? Typ den bästa nörd karaktären på tv/film någonsin. Sen att den utspelar sig på 80-talet gillar jag verkligen.
 
Tycker det här var en trevlig serie. Roliga och fyndiga dialoger och bra karaktärer. Man undrar ju varför den bara fick en säsong. Riktigt synd tycker jag. Jag hade gärna sett mer. 
 
 
 

The Night Of Säsong 1

 
 
Denna serien var ju en stor snackis i somras så jag är lite efter. Kriminalserier är väl inget jag kastar mig över direkt. Men redan efter första avsnittet var jag såld. Serien handlar om Naz, en blyg och sympatisk pakistan-amerikansk student, som efter att ha spenderat en natt med en mystisk ung kvinna vaknar upp och hittar henne mördad utan något minne av vad som hänt.
 
Man dras som sagt snabbt in i serien och den håller en i sitt grepp genom alla 8 avsnitten. Det är nervigt och fängslande. Serien ger en inblick i det amerikanska rättssystemets orättvisor och det tuffa fängelselivet. Den tar även upp viktiga ämnen som islamofobi som ju är ett stort problem i framförallt USA. 
 
Karaktärerna är väldigt välskrivna och intressanta. Det är ju egentligen dom serien främst kretsar kring. Hur denna händelsen påverkar och förändrar alla de inblandades liv. Att se Naz tvingas förändras för att klara av den tuffa situation han hamnat i var fascinerande att följa. Den karaktär jag fastnade mest för var ändå John Stone. En udda, lite tragisk men ändå godhjärtad människa. Underdog karaktären som alla ser ner på men som trots det kämpar på. 
 
Tror faktiskt inte jag har något negativt att säga om serien. Riktigt, riktigt bra. Man blir så glad när man hittar såna här guldkorn. Jag har inte läst något om det ska bli en säsong 2 eller inte. Jag är ändå nöjd med hur det slutade, men visst det finns ju saker att bygga vidare på. 
 

Friday Night Lights Säsong 5

 
 
Jag tycker det här har varit en bra avslutande säsong. Några svagare storylines, men annars en värdig sista säsong på en fantastisk serie.
 
Detta är första säsongen då ingen av ungdomarna i orginal casten är med som series regulars. Bortsett från Julie men henne hade jag klarat mig utan att se så mycket av. Hennes storyline med professorn var den svagaste denna säsongen. Tyckte det var synd att Tim inte var med så mycket denna säsongen, saknade honom. Men jag gillar ju de nya karaktärerna som har kommit in och tycker de har varit intressanta att följa. Jess har blivit en av mina favoriter. Tycker hon är grym. Att se henne kämpa mot sitt mål att bli coach har jag gillat att se. Blev så glad när man fick se att hon lyckades bli det sen i Dallas. En av mina favoritgrejer denna säsongen har varit den här familjesituationen som uppstod mellan Billy, Mindy och Becky. Mindy och Becky fick en sån fin relation.
 
Jag tycker serieavslutningen var riktigt stark. Både känslosam och fin. Faktiskt en av de bästa serieavslutningar jag sett. Kände mig nöjd med hur det slutade för alla karaktärer. Matt och Julie förlovade sig och flyttade till Chicago. Tim stannade i Texas och byggde sitt drömhus. Eric och Tami flyttade till Philadelphia. Är glad att Eric tillslut insåg att det var Tamis tur nu. Hade inte kännts rätt om det blivit på något annat sätt. Sista scenen med dom två på fotbollsplanen var verkligen helt perfekt.
 
Har varit så inne i denna serien den senaste månaden så man känner ju en tomhet nu när det är över. Men åh vad glad jag är att jag började kolla på den här serien. Trodde inte jag skulle älska den så mycket som jag gjorde. Det är en serie som känns helt unik. Just för att den är så realisktisk och äkta. Den här serien bevisar verkligen att det inte behöver vara en massa drama för att det ska bli bra. Eric och Tamis relation är ett exempel på det. Det är den bästa skildringen jag sett av ett äktenskap i en serie. Det känns så trovärdigt. Och sen är såklart karaktärerna också en av de sakerna som gör serien så bra. Man bryr sig genuint om dom. Tim Riggins hamnar definitivt på listan över mina favoritkaraktärer någonsin. Tycker han är en sån fängslande karaktär. Men det har varit intressant att följa alla karaktärer och den resan de gjort under seriens gång. Känns på riktigt jobbigt att behöva säga hejdå till dom. Vill bara se om hela serien från början. Det kommer jag nog göra också inom en snar framtid.
 

Friday Night Lights Säsong 4

 
 
Efter slutet på förra säsongen kände man ju att det var endel förändringar på väg. Och denna säsongen har väldigt mycket kännts som en nystart. Flera karaktärer som varit med sedan säsong 1 har lämnat och istället har det introducerats nya karaktärer. Blir alltid lite tveksam i början när det ska komma in nya karaktärer och ta över. Men jag måste faktiskt säga att de har lyckats bra med de här karaktärerna. Det känns inte som att dom är där bara för att fylla ut. Alla tillför någonting. Speciellt intressant tycker jag det har varit att följa Vince och hans kamp med sin drogberoende mamma. Väldigt gripande. 
 
Med uppdelningen West och East har man för första gången på riktgt fått se de stora klasskillnaderna som finns i staden. Det har varit mycket intressant att se tycker jag. En av de sakerna den här serien gör så bra är sättet de hanterar viktiga ämnen. Förutom klass och rasism har man denna säsongen även tagit upp frågan om tonårsgravidet och abort. Något som satte Tami i en jobbig position. Så himla orättvist att hon ska behöva straffas när allt hon gjorde var att hjälpa en tonårsflicka i nöd.
 
Att ha Eric som coach på East Dillon nu istället var absolut det bästa beslutet de kunde ha gjort. Han har nu ett lag han måste bygga upp från grunden. På ett sätt speglar detta lite vad som hände i säsong 1 när Jason blev förlamad. Men då hade han ändå lite mer att jobba med. Man trodde väl aldrig att det var möjligt att de skulle slå Panthers i början av den här säsongen. Men det gjorde dom. Det har varit en engagerande story att följa som fick en bra payoff på slutet.
 
En av de stora händeslerna i början av säsongen var ju att Matts pappa dog. Att se honom hantera det var en av de mest gripande sakerna denna säsongen. Matts komplicerade relation till sin pappa är ju något som man under säsongerna har fått se har haft stor påverkan på honom. Tycker det var så tragiskt när han berättade vad han egentligen ville säga om sin pappa i sitt minnestal. Man kan ändå förstå varför han valde att lämna, men fel av honom såklart att inte ens säga hejdå till Julie. Jag undrar om man kommer få se något mer av honom. Jag hoppas verkligen det. Vill ju se honom och Julie sluta upp tillsammans. Men vem vet. Tycker den repliken Julie sa om att hon måste hitta sitt eget Chicago stämde in bra på vad den här säsongen har handlat om egentligen. Att hitta vem man är och vad man vill göra med sitt liv.
 
Tim är väl kanske den karaktären just det har stämt in på mest den här säsongen. Inte så förvånande att det inte blev något collage för honom, med tanke på att han bara verkade göra det för Billy och Lylas skull. Hade även på känn att det skulle bli som det blev mellan honom och Lyla. Hans liv är i Dillon och hennes är inte. Det är som det är. Men jag är ändå bitter över det för gillade ju verkligen dom två tillsammans. Tims storyline har hur som helst varit den jag gillat bäst denna säsongen. Det har varit intressant att se honom försöka hitta vem han är nu när han inte längre är en stor fotbollsstjärna i stan. Har gillat att se honom vara typ som en storebror till Becky. De har en fin relation. Mitt hjärta brast över uppoffringen han gjorde för Billy på slutet. Han är villig att hamna i fängelse för att han ska få vara med sin familj. Alltså jag börjar gråta. Nu vet jag inte om Tim kommer vara med i nästa säsong. Men jag hoppas innerligt det för att det ska sluta såhär för honom tänker jag inte acceptera.
 
Ja nu har jag bara en säsong kvar då. Har verkligen njutit av denna serien de senaste veckorna så det känns sorgligt att det snart är över. Men ser fram emot att se hur allt kommer avslutas. 



Friday Night Lights Säsong 3

 
 
Åh vad underbar denna serien är. Har försökt dra ut på avsnitten så mycket så möjligt men det är svårt. Bävar redan för slutet trots att jag har 2 säsonger kvar att se. Tycker den här säsongen har varit riktigt bra. Hade ju lite klagomål på säsong 2. Den var absolut bra, men det var lite malplacerat drama som jag inte redigt gillade. Men i den här säsongen tycker jag man hittade tillbaka till det som gjorde den första säsongen så bra. 
 
Säsongen började med ett tidshopp. Brukar inte gilla det och först kände jag mig väl lite besviken på att man inte fick se allt som de hoppade över hända. Men nu såhär i efterhand tycker jag ändå att det var rätt beslut att göra så. Speciellt med tanke på hur få avsnitt säsongen hade. Jag vet inte om det inte var klart att serien skulle få en till säsong, men det kändes väldigt mycket så. Säsongsfinalen kunde lika gärna ha varit en serieavslutning. Känns som att temat för den här säsongen har varit förändring, att växa upp och gå vidare.
 
En stor förändring var såklart att två karaktärer som varit med från början lämnade, Smash och Jason. Eller jag vet inte om de kommer att komma tillbaka, men deras storylines känns ju ändå avslutade nu. Smash kom tillslut in på det collage han ville efter att ha återhämtat sig från sin skada. Tycker det var bra gjort att coach Taylor att inte ge upp om honom. Scenen när han kommer och tackar honom var så fin. Och sen är det Jason som fick ett jobb som sportagent i New York så att han kunde försörja för sin son och flickvän. Ett bra och värdigt avslut för båda karaktärerna.
 
När den här nya karaktären JD kom in blev man ju sur för att han tog Matts position. Men sen fick man reda på den stora pressen hans pappa satte på honom så började man tycka synd om honom. Tyvärr tror jag detta är något som är vanligt även i verkligheten. Hans pappa är verkligen vidrig. Och inte blev det bättre när han sen på slutet gjorde så att Eric förlorade sitt jobb. 
 
En annan ny karaktär man fick träffa var Matts mamma. Hon har mycker att jobba upp för och förstår att Matt inte vill släppa in henne helt. Men han behöver ändå henne. Hans farmor har blivit sämre och han kan inte ta hand om henne själv längre. Jag vet inte om jag tycker det var rätt beslut av honom att stanna och ta hand om henne istället för att gå på collage. Men den scenen när han säger att hon är den enda som inte lämnat honom gjorde mig ändå tårögd.
 
De svagaste scenerna denna säsongen tycker jag har varit med Tyra och den där cowboy killen. Men annars har detta varit en bra säsong för Tyras karaktär. Jag gillar verkligen henne. Det har varit fantastiskt att se henne kämpa för det hon vill trots andras förutfattade meningar om henne. Och jag är glad att hon lyckades.
 
 
Något som också har varit fantastiskt att se är Tim och Lyla bli ett par. Seriöst shippar dom två så mycket att jag kan gråta. De är så fina. Och mycket beror på skådespelarnas naturliga kemi. A+ verkligen. Vad den här säsongen har handlat om för dom är om deras kärlek kan övervinna deras olikheter och olika vägar i livet. Det var väl en av de sakerna som lämnades ganska öppet i säsonsfinalen. Jag hoppas såklart att de kommer stanna tillsammans för jag älskar detta par.
 
En hel del förändringar har det som sagt varit denna säsongen och det ska bli intressant att se vad det kommer leda till i säsong 4.
 

Friday Night Lights Säsong 2



Är verkligen fast i denna serien. Men jag måste säga att den här säsongen inte har varit fullt så fantastisk som den första säsongen var. Det var en del story plots som inte fungerade dessvärre. Men jag återkommer till det senare.

Börjar med det jag gillade med säsongen först. Det har varit intressant att se hur Tami och Eric har hanterat de nya utmaningarna i deras äktenskap. Först när Eric var på en annan ort (även om det inte varande länge) och sen hur de har fått anpassa livet när de både har en bebis och tonårsdotter. Man får återigen se vilket starkt förhållande de har. Sen gillar jag hur Tims karaktär verkligen har fått blomma ut denna säsongen. Man har fått se nya sidor hos honom och man har fått se honom både vara seriös och rolig. Älskade när han temporärt flyttade in hos Taylor familjen. Det var fint att se Tim och Eric bonda lite. Båda fyller liksom en saknad roll i varandras liv. Eric för sonen han aldrig fick och Tim för pappan som han förlorat. Inte bara Tim det är så med egentligen. Finns ju fler i laget som saknar en fadersfigur där han har steppat in. Har också gillat att följa Jasons utveckling denna säsongen, även om det inte fick så mycket plats. Hur han tvingades inse att han aldrig kommer gå igen och hur han försöker ta reda på vad som kommer ge honom mening i livet igen. 

Och så till det negativa. Vad som inte funkade för mig först och främst var Tyra och Landrys mordstoryline. För en serie som är så realistisk som denna så kändes detta väldigt orealistiskt. Känns som att de bara gjorde det för att Tyra och Landry skulle bli tillsammans. Och jag tycker ändå att de kommit på något bättre än det. Sen tycker jag det var konstigt hur de bara droppade allt sen. Något som däremot var realistiskt, men som jag ändå inte gillade, var Julies tonårshumör. Visst såg man rebelliska tendenser hos henne redan i första säsongen, men denna säsongen har hon varit fruktansvärt jobbig. Gillade inte alls hur hon behandlade Matt. Han förtjänade bättre än det där. Blev glad att han inte bara förlät henne och gick tillbaka till henne sen när hon ångrade sig. Men sen tycker jag att hans förhållande men sin farmors sköterska kom lite från ingenstans. Det köpte jag inte. 

Den stora grejen mot slutet av säsongen var väl att Smash blev avstängd. Över en sån dum grej också, vem som helat hade väl gjort samma sak i den situationen. Tragiskt att han förlorade stipendiumet. Även om han fick chansen på ett annat ställe är ju inte det hans dröm. Och man vet ju vilken press han känner över att göra så att hans familj får det bra.

Började undra varför denna säsongen endast hade 15 avsnitt. Men sen kom jag på att det kanske berodde på författarstrejken som var då, och mycket riktigt var det så. Och det fick tyvärr serien lida för. Många gånger tycker jag serier vinner på att ha färre avsnitt i en säsong. Men när säsongen tog slut här kändes det mer som en midseason final än en säsongsfinal. Det kändes väldigt abrupt och många storylines fick inget avslut. Man fick inte reda på om de skulle gå vidare i fotbollssäsongen, kommer Jason bli pappa och kommer Lyla stanna med den där kristna killen. Om jag hade kollat på serien när den gick och behövt väntat på nästa säsong hade jag blivit galen, men som tur var behöver jag inte det ;)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0