Recension: Halloween

 
Genre: Skräck Skådespelare: Jamie Lee Curtis, Judy Greer, Andi Matichak m.fl. Regissör: David Gordon Green Produktionsår: 2018
 
Handling: För sista gången konfronteras Laurie Strode med den maskerade figuren Michael Myers som jagat henne sedan hon med nöd och näppe undkom honom under Halloweennatten för fyra decennier sedan. (text från sf.se) 
 
Mitt omdöme: Man blir ju alltid lite tveksam till såna här uppföljare. Jag har endast sett orginalet och den tycker jag var väldigt bra. Alla de andra i franchisen har jag inte brytt mig om att kolla då jag hört de flesta ska vara skräp. Men den här filmen gillade jag verkligen. Det var en riktigt bra hyllning till orginalet. Även om den utspelar sig i nutid tycker jag att den hade den där old school-känslan. Jag tycker den hade en bra story. Den var fängslande, skrämmande och man satt på spänn hela tiden. Jag tycker även de lyckades balansera humorn i filmen bra.  Det var en bra skräckfilm helt enkelt. 
 
 
 

Recension: A Star is Born

 
Genre: Drama, Musik Skådespelare: Bradley Cooper, Lady Gaga, Sam Elliott, Dave Chappelle, Anthony Ramos Regissör: Bradley Cooper Produktionsår: 2018
 
Handling: Ally har precis gett upp drömmen om att slå igenom som sångerska, när hon en dag upptäcks av musikern Jack som hjälper henne in i rampljuset. Men när Allys karriär äntligen börjar ta fart så håller deras relation på att rasera – samtidigt som Jack kämpar mot sina inre demoner… (text från sf.se)
 
Mitt omdöme: Jag gick in med för höga förväntningar på denna filmen. Det var verkligen ingen dålig film. Men med alla hyllningar hade jag väntat mig mer bara. Jag tycker det här känns som en film man sett innan. Sen hade jag problem med tempot. Det kändes som att de gick för snabbt fram med vissa grejer. Jag hade önskat att man gått in lite mer på djupet med karaktärerna och vissa betydelsefulla stunder i filmen. Men musiknumrerna var fantastiska. Gick in och lyssnade på soundtracket på Spotify efteråt. Är så imponerad över Bradley Cooper. Hade ingen aning att han kunde sjunga så bra. Och på andra hållet är jag imponerad över Lady Gagas skådespelartalang. Hon är faktiskt bra på riktigt. Och hennes sångröst är ju bara så makalöst bra, man får gåshud. Jag tycker att det var en bra film. Det fanns emotionella stunder. Men jag vet inte det var bara något som saknades. 
 
 
 
 

Recension: Jurassic World: Fallen Kingdom

 
Genre: Action Skådespelare: Chris Pratt, Bryce Dallas Howard, Jeff Goldblum, James Cromwell, Toby Jones, BD Wong, Rafe Spall Regissör: J.A. Bayona Produktionsår: 2018
 
Handling: Det har gått tre år sedan den extravaganta nöjesparken Jurassic World förstördes av okontrollerade dinosaurier. Ön Nublar ligger nu övergiven av människor medan de överlevande dinosaurierna slåss för sin överlevnad i djungeln. När öns slumrande vulkan väcks till liv tar Owen och Claire på sig att rädda de dinosaurier som finns kvar från utrotning. Owen letar efter sin ledarraptor Blue som fortfartande saknas i djungeln och Claire tar uppdraget att hitta djuren efter att ha fyllts av respekt för dem. När de kommer till ön möts de av flödande lava och deras expedition avslöjar en konspiration som kan utsätta jorden för det mest riskfyllda människan skådat sedan urminnes tider.
 
Mitt omdöme: När jag såg trailern till denna filmen kan jag inte säga att jag blev sådär jätteexalterad. Det kändes som att man såg hela filmen och det var liksom bara för mycket. Men som tur var var filmen mycket bättre än vad trailern visade. Den har sina brister visst. Skurkarna är enormt platta och det tas endel dumma beslut hit och dit (inget nytt för dessa filmer dock). Tyckte första halvan var starkare än andra. Det här är ingen film man kan förvänta sig alltför mycket av. Det är vad det är liksom. Men jag tycker man har fått till en bra story som känns som något nytt. Det känns inte som en onödig uppföljare. Och den bygger upp bra för nästa film. Är faktiskt väldigt spänd på att se vad som kommer härnäst. Jag vet inte om det är planerat att de ska göra en film till eller tio. Men så länge filmerna är på den här nivån kommer jag fortsätta titta. Jag tycker filmen var grymt snyggt gjord. Den var fartfylld, nästan inte en lugn stund. Jag tycker den var riktigt spännande, alltså så spännande att hjärtat klappar. Jag tycker nästan filmen övergick mer i skräck i vissa stunder. Vilket jag inte klagar över då jag gillar det. Filmen ger en det man vill ha om man vill se en bra underhållningsfilm. Om man gillade föregångaren Jurassic World så tror jag ganska så säkert att man även kommer gilla denna. 
 
 
 
Brukar alltid lägga in en trailer i mina recensioner men gör faktiskt inte det för den här filmen. Om man inte redan gjort det skulle jag avråda från att se trailern innan man sett filmen. Det blir bättre så. 
 

Recension: Tårtgeneralen

 
 Genre: Biografi, Komedi Skådespelare: Mikael Persbrandt, Helena Bergström, Agnes Lindström Bolmgren, Tomas Von Brömssen Regissör: Filip Hammar, Fredrik Wikingsson Produktionsår: 2018
 
Handling: I mitten av 80-talet utser Jan Guillou Köping till Sveriges tråkigaste stad. Medan bygden lamslås och ett helt land skrattar bestämmer sig den något försupne mångsysslaren Hasse P för att motbevisa Stockholmsjävlarna. Hans idé är lika långsökt som den kanske är genial. Han tänker baka världens längsta smörgåstårta och därmed få in Köping (och sig själv) i Guinness Rekordbok. Men vägen till rekordet blir inte så spikrak som han tänkt sig. (text från sf.se)
 
Min åsikt: Jag har sett fram emot denna filmen väldigt mycket då jag uppskattar allt Filip och Fredrik gör. Och den gjorde mig inte besviken. Filip och Fredrik har i flera av sina program visat sin kärlek för de udda människorna och för landsorten, och denna filmen är en hyllning till det. Den har ett fint budskap. Jag är glad att Robert Gustafsson tackade nej till rollen som Hasse P för Mikael Persbrandt är verkligen helt klockren i den. Det finns ingen annan som hade kunnat göra den. Även Helena Bergström känns gjuten i hennes roll som den sjaskiga men också härliga av-och-på-flickvännen till Hasse P. Eftersom filmen utspelar sig i Köping där Filip är uppvuxen är det även hans historia. Sidohandlingen med han och hans pappa tyckte jag mycket om och vävdes ihop fint med huvudhandlingen. Filip har ju berättat mycket om sin pappa Lars Hammar och han har även medverkat endel i deras program. Han är en så skön karaktär och att se honom porträtteras på film var underbart att se. Jag tycker det här var en riktigt bra film. Man skrattar, man blir varm i hjärtat och man gråter en skvätt. Gå och se den om ni inte redan gjort det. 
 
 
 
 

Recension: The Post

 
Genre: Drama Skådespelare: Meryl Streep, Tom Hanks, Alison Brie, Matthew Rhys, Bradley Whitford, Bruce Greenwood Regissör: Steven Spielberg Produktionsår: 2017
 
Handling: I juni 1971 tog New York Times, Washington Post och nationens stora tidningar modigt ställning för yttrandefrihet och rapporterade om The Pentagon Papers, den massiva mörkläggningen av regeringshemligheter som spände över fyra decennier och fyra amerikanska presidenter. Vid den tiden försökte Washington Post’s Katherine Graham fortfarande att hitta sin plats som landets första kvinnliga tidningsutgivare, och Ben Bradlee, tidningens labila men drivna redaktör, försökte förbättra den kämpande tidningens rykte. Tillsammans bildade de två ett osannolikt lag, då de var tvungna att samarbeta och fatta det djärva beslutet att stödja The New York Times i deras försök att bekämpa Nixonadministrationen i deras exempellösa försök att begränsa yttrandefriheten (The First Amendment).
 
Mitt omdöme: Det här är ju en film som ser perfekt ut på pappret. Regisserad av Steven Spielberg och med Meryl Streep och Tom Hanks i huvudrollerna. Men tyvärr lever inte filmen upp till det man förväntar sig av den. Jag känner att det är lite för mycket som pågår vilket gör att den blir en aning rörig. Manuset kunde också varit bättre då jag känner att filmen ibland blir lite för övertydlig med sitt budskap. Men det är en intressant historia som berättas. Den ligger ju också väldigt rätt i tiden. Den är välspelad, rapp och man blir underhållen. Så det är ändå en klart godkänd film. 
 
 
 
 

Recension: The Shape of Water

 
Genre: Drama, Romantik, Fantasy Skådespelare: Sally Hawkins, Octavia Spencer,  Michael Shannon, Richard Jenkins Regissör: Guillermo Del Toro Produktionsår: 2017
 
Handling: Elisa jobbar på ett statligt laboratorium. En dag upptäcker hon och hennes kollega Zelda ett hemligstämplat experiment och hennes liv förändras drastiskt. En annorlunda saga som utspelar sig under kalla kriget i USA år 1962. (text från sf.se)
 
Mitt omdöme: Jag tycker filmen var vackert gjord och det är fint att den handlar om de som är utstötta på något sätt. Men jag känner mig bara inte känslomässigt investerad. Kärlekshistorien berör mig inte. Även om det faktiskt händer en hel del känns det som att filmen går på tomgång. Man väntar på att det ska tända till men det händer liksom aldrig. Det finns mycket potential för att det ska bli en bra film, men tyvärr faller den platt. 
 
 
 
 
 
 


Recension: Lady Bird

 
Genre: Komedi, Drama Skådespelare: Saoirse Ronan, Odeya Rush, Kathryn Newton,  Timothée Chalamet, Laurie Metcalf Regissör: Greta Gerwig Produktionsår: 2017
 
Handling: I Lady Bird får vi se ett dramatiskt och turbulent förhållande mellan en mamma och hennes tonårsdotter. Christine "Lady Bird" McPherson kämpar emot, men är oundvikligt lik sin väldigt kärleksfulla och viljestarka mamma - en sjuksköterska som arbetar outtröttligt för att hålla familjen uppe efter att Lady Birds far förlorar sitt jobb. Dramat utspelar sig 2002 i Sacramento, Kalifornien mitt i ett snabbt skiftande amerikanskt ekonomiskt landskap, och gestaltar en uppväxt med relationer som formar, övertygelser som definierar och en oöverträffad ljuvlighet av en plats som heter hemma.
 
Mitt omdöme: Jag hade väntat mig att älska denna filmen då coming-of-age filmer är min cup of tea. Men nej tyvärr, den här filmen gjorde inget för mig. Den hade endel småroliga moments och det är intressant med en story som fokuserar på en mor och dotter relation, som ju kan vara väldigt komplext. Men annars kändes denna filmen väldigt "Meh".
 
 
 
 


Recension: Three Billboards Outside Ebbing, Missouri

 
Genre: Drama, Komedi Skådespelare: Frances McDormand, Woody Harrelson,  Sam Rockwell, Peter Dinklage Regissör: Martin McDonagh Produktionsår: 2017
 
Handling: Frustrerad över den lokala polisens brist på framsteg i att hitta hennes dotters mördare, tar Mildred Hayes saken i egna händer för att hitta de ansvariga som utfört det brutala mordet några månader tidigare. Hon ställer stadens högt aktade polischef mot väggen på ett kontroversiellt sätt, genom att sätta upp stora reklamskyltar med ett budskap direkt riktat mot honom. När andreofficer Dixon blir involverad i utredningen förvärras situationen och det blir en kamp mellan Mildred och den lokala polisen i Ebbing. (text från sf.se)
 
Mitt omdöme: Visste inte vad jag skulle förvänta mig av den här filmen då jag hört väldigt olika åsikter om den. Men det här var en film helt i min smak. Den är engagerande från början till slut. När man tror man vet hur det ska gå tar filmen en annan väg. Den följer inga regler vilket är det som gör den så bra. Det är en tragisk och mörk historia om sorg och ilska och vad de här känslorna gör med en och påverkar de runt omkring en. Det är brutalt och hjärtskärande. Men filmen är också riktigt rolig. Det var flera gånger jag skrattade högt. Man har verkligen lyckats med balansgången mellan allvarligt drama och humor. Manuset är briljant. Karaktärerna är väldigt mänskliga och känns aldrig endimensionella. Ingenting är svart eller vitt. Skådespeleriet är i toppklass. Om jag ska klaga på någonting är det att filmtiteln är för lång. Förbannat svårt att komma ihåg. Och ja en sak till. Att Woody Harrelsons karaktärs fru är en attraktiv australienska? Tyckte det var märkligt bara att hon hittat till den byhålan där väl de flesta gifter sig med närmsta granne ungefär. Men men, en liten obetydlig detalj. Det här var verkligen en helt fantastisk film.
 
 
 
 
 


Recension: Dunkirk

 
Genre: Action, Drama, Krig Skådespelare: Tom Hardy, Cillian Murphy, Kenneth Branagh, Mark Rylance, Harry Styles, James D'Arcy Regissör: Christopher Nolan  Produktionsår: 2017
 
Handling: Dunkirk är berättelsen om de hundratusentals brittiska och allierade trupper som blir invaderade och omringade på stranden vid Dunkerque av fientliga styrkor under andra världskriget. (text från sf.se)
 
Mitt omdöme: Jag är ganska sen med att se denna filmen. Men har ju hört mycket bra om den, men också endel negativt. Det negativa jag hört är att man inte fick lära känna någon av karaktärerna. Och av den anledningen var jag förberedd på att jag kanske inte skulle gilla filmen. Men jag tycker faktiskt inte det behövs något fokus på karaktärerna i denna filmen. Den skiljer ju sig från andra krigsfilmer just för att den inte har de där stereotypa karaktärerna. Här är de alla samma, de är bara människor som vill leva och komma hem. Filmen visar miljöer och situationer där det visuella och ljudet spelar en stor roll för att skapa en känsla av obehag och att man befinner sig där. Den är otroligt snyggt gjord. Man fick en bra inblick i hur krig påverkar unga män. Lika mycket som den visade alla hemskheter med krig så visade den det också det positiva som kan uppstå i allt det hemska, som hur människor kommer samman för att hjälpa.
 
  (null)
 
 




Recension: Call Me by Your Name

 
Genre: Drama, Romantik Skådespelare: Timothée Chalamet, Michael Stuhlbarg, Armie Hammer, Amira Casar,Esther Garrel Regissör: Luca Guadagnino Produktionsår: 2017
 
Handling: I Italien sommaren 1983 blir en ung amerikansk-italienare förälskad i en amerikansk student som kommer för att studera och bo hos hans familj. Tillsammans upplever de en oförglömlig sommar - full av musik, mat och kärlek - som för evigt kommer att förändra dem. (text från sf.se)
 
Mitt omdöme: Jag hade ganska höga förväntningar när jag satte igång denna filmen eftersom alla verkar älska den så mycket. Jag kan inte säga att jag blev helt blown away, men jag gillade den. Det jag känner är väl att ploten är svag. Det är en film drivs av karäktärerna och deras realtioner till varandra. Och det är absolut inget fel med det, det brukar jag till och med föredra. Men hade önskat att det skulle vara lite mer plot. Det händer liksom inte så mycket. Hur som helst, det är en väldig vacker film. Både kärlekshistorien och miljöerna. När jag ser i en beskrivning att en film utspelar sig i Italien har du mig redan där. Det är så uppfriskande med en gay romans där det inte handlar om hur de blir utstötta från samhället eller hatade av sin familj. Det är bara om deras kärlek. Innan jag såg filmen visste jag att det var endel upprördhet över ålderskillnaden mellan paret. Alltså 24 år och 17 år tycker jag väl inte är farligt. Men däremot så ser ju han som spelar Oliver inte ut att vara 24 utan snarare i 30-års åldern. Så det är klart då blir det ju lite weird. Men det var inget som förstörde det för mig. 
 
 
 
 
 

Recension: Get Out

 
Genre: Skräck, Komedi, Thriller Skådespelare: Daniel Kaluuya, Allison Williams, Catherine Keener, Bradley Whitford, Caleb Landry Jones, Marcus Henderson Regissör: Jordan Peele Produktionsår: 2017
 
Handling: När en ung man besöker sin flickväns familjegods inser han snart att hennes familj har lömska avsikter med sin inbjudan. Till en början tolkar Chris familjens överdrivet tillmötesgående beteende som ett nervöst sätt att hantera dotterns etniskt blandade förhållande. Men en rad märkliga upptäckter under helgen leder honom till en upptäckt han aldrig kunnat föreställa sig. 
 
Mitt omdöme: Filmen hade en i sitt grepp från början till slut. Man satt hela tiden och undrade vad som skulle hända härnäst och skapade sina egna teorier. Den här filmen lyckas vara flera saker samtidigt. Den är spännande, kuslig, komisk, psykologisk och politisk laddad. Det är en riktig berg-och dalbana och underhållning på högsta nivå. Det är en väldigt unik och tankeväckande film. 
 
 
 
 
 

Recension: Mama

 
Genre: Skräck Skådespelare: Jessica Chastain, Nikolaj Coster Waldau, Megan Charpentier, Isabelle Nélisse Regissör: Andy Muschietti Produktionsår: 2013
 
Handling: Två små flickor försvinner i skogen samma dag som deras mamma blir mördad. När de flera år senare blir räddade och inleder ett nytt liv, upptäcker de att någon eller något fortfarande vill komma och stoppa om dem på kvällen.
 
Mitt omdöme: Det är så sällan man ser en skräckfilm som faktiskt är bra. Så det är en glad överraskning när det väl händer. Den här filmen hade en bra story som man var investerad i från början till slut. Den var skrämmande och väldigt snyggt gjord. Barnen i filmen var minst lika läskiga som spöket, speciellt den lilla tjejen. Henne hade inte jag velat ha i mitt hem. Det finns endel av det där klassiska man sett förr i skräckfilmer, men tycker även att det finns lite som känns nytt och fräscht. Filmen hade ett djup som man sällan ser i denna genren. Bra skådespelarinsatser var det också.   
 
 
 

Recension: Sleepy Hollow

 
Genre: Fantasy, Skräck Skådespelare: Johnny Depp, Christina Ricci, Miranda Richardson, Michael Gambon m.fl. Regissör: Tim Burton Produktionsår: 1999
 
Handling: I en stad under sent 1700-tal blir invånarna mördade en efter en. Alla får sina huvuden avhuggna av en okänd mördare. Invånarna tror att ett spöke, en huvudlös ryttare, bär skulden, men konstapeln Ichabod Crane har skickats till platsen från New York och tänker lösa gåtan vetenskapligt och möta den huvudlösa ryttaren öga mot öga.
 
Mitt omdöme: Förstår inte varför jag inte sett denna filmen förrän nu, för jag är ju ett fan av Tim Burtons filmer. Jag gillade denna filmen mycket. Såg den vid Halloween och den hjälpte verkligen till att komma i stämning. Miljöerna är helt otroliga. Varje bildruta är som ett konstverk. Det är supersnyggt producerat. Skulle inte säga att filmen är läskig, den är mer stämningsfull och den har den där gotiska känslan. Sen har den endel mörk humor också. Som sagt kan inte förstå varför det tagit mig sådan tid att se denna filmen. Kommer definitivt ses om. 
 
 
 

Recension: IT

 
Genre: Skräck Skådespelare: Bill Skarsgård, Finn Wolfhard, Jaeden Lieberher, Sophia Lillis m.fl. Regissör: Andrés Muschietti Produktionsår: 2017
 
Handling: Plötsligt lamslås den lilla staden Derry i amerikanska delstaten Maine av skräck när flera barn mystiskt börjar försvinna. Några barn får möta sina största rädslor, när de hamnar i den onda clownen Pennywise sällskap, vars historia som mördare sträcker sig långt, långt bakåt i tiden. (text sf.se)
 
Mitt omdöme: Jag har inte läst boken av Stephen King. Men har sett miniserien från 1990. Tycker definitivt att den här filmen var starkare. Jag tycker det var ett smart drag av dom att fokusera bara på barnen i den första delen och att andra delen är när de är vuxna. Det gör att man får mer tid att lära känna karaktärerna. Vilket jag inte tycker man fick alls lika bra i den gamla versionen. Det är viktigt att man bryr sig om karaktärerna när det ska hända en massa hemska saker för dom. Jag älskar 80-tals känslan. Det är ju något som är väldigt inne nu speciellt med tv-serien Stranger Things populäritet. Jag får också en stark Stand by Me vibb, som ju är en annan Stephen King adaption. IT är typ Stand by Me bara att man lagt till en skrämmande clown. Jag tycker att Bill Skarsård gjorde ett riktigt bra jobb som clownen Pennywise. Tycker även att barnskådisarna var mycket bra. Vilket inte är något som hör till vanligheten. Jag kan dock inte säga att jag tycker att filmen var läskig. Men det är sällan jag blir skrämd av skräckfilmer längre. Är ganska härdad. Men det gjorde inget att filmen inte var läskig för den bjöd ändå på spänning och jag blev underhållen. 
 
 
 

Recension: Beauty and the Beast

 
Genre: Romantik, Äventyr Skådespelare: Emma Watson, Dan Stevens, Luke Evans, Josh Gad m.fl. Regissör: Bill Condon Produktionsår: 2017
 
Handling: Belle är en intelligent, vacker och självständig ung kvinna som tas till fånga av Odjuret och fängslas i hans slott. Trots sin rädsla blir hon vän med slottets förtrollade invånare och lär sig se bortom Odjurets skräckinjagande yttre. Belle inser att det finns ett gott hjärta och en sann prins under odjurets yta. (text från sf.se)
 
Mitt omdöme: Jag har sett fram emot denna filmen länge men man var ju ändå lite tveksam till hur det skulle bli. Jag var inte jättemycket för Disneyfilmer när jag var liten, men denna var ändå en av favoriterna. Och det är just för att orginalet är så bra man kanske tänker att det inte är nödvändigt med en remake. Men jag måste säga att de lyckades göra ett bra jobb. Den får nytt liv. Emma Watson är verkligen som gjord för rollen som Belle. Även Dan Stevens tycker jag var en bra casting till Odjuret. Dock tycker jag de kunde gjort animeringen på Odjuret bättre. Men annars är det en väldigt snyggt gjord film. Den har den där magiska känslan. Det är mycket detaljer. Kanske lite för mycket. Det och att tempot var ganska högt gjorde att jag kände att det nästan blev för mycket att ta in ibland. Det är ganska många musikalnummer. Vilket såklart är att förvänta sig när det är en Disneyfilm. Jag själv är inget fan av musikaler. Tål liksom inte redigt när de ska brista ut i sång helt plötsligt. Men visst är numrena bra gjorda och de har ändå sin charm. Jag är också imponerad att skådespelarna faktiskt sjunger själva. Filmen följer orginalversionen nästan helt. De har adderat endel nya scener. Det gillade jag, så att det blir lite överraskning. Jag skulle inte säga att den är bättre än den tecknade versionen. Men gillar man den kommer man nog ganska så säkert gilla denna filmen ockå.
 
  
 

Recension: Arrival

 
 
Genre: Drama, Thriller, Sci-Fi Skådespelare: Amy Adams, Jeremy Renner, Forest Whitaker m.fl. Regissör: Denis Villeneuve Produktionsår: 2016
 
Handling: Ett antal mystiska rymdskepp landar samtidigt på olika platser över hela världen. I USA sätts en elitstyrka samman under ledning av expert inom lingvistik, Dr Louise Banks, för att undersöka om rymdskeppets besättning har fientliga avsikter eller inte. Hon och hennes team arbetar dock under extrem tidspress då utomjordingarnas besök orsakat globala krisstituationer. Banks måste ensam fatta ett beslut som kan hota hennes liv - och förmodligen hela mänskligheten.
 
Mitt omdöme: Den här filmen hade en annorlunda vinkel på vad man är van att se inom den här genren och det gillade jag. Det är inte det gamla vanliga "utomjordingarna attackerar" utan det är mycket mer än så. Filmen ställer många frågor och jag gillar att den kan tolkas på så många olika sett. Den handlar ju främst om kommunikation och vikten av att kunna nå fram till varandra när det verkligen behövs. Sen visar den även människans rädsla för det främmande. Tycker filmen blev något seg mot mitten. Men gillade twisten på slutet. Mycket bra skådespeleri var det också. Amy Adams borde definitivt ha blivit oscarsnominerad för sin insats. 
 
 
 

Recension: Lion

 
Genre: Drama Skådespelare: Dev Patel, Nicole Kidman, Rooney Mara, Sunny Pawar, David Wenham Regissör: Garth Davis Produktionsår: 2016
 
Handling: Saroo är en ovanligt klok och äventyrslysten 5-åring som bor i en liten by i centrala Indien. Hans storebror Guddu är hans idol och han vill precis som sin  bror bidra till familjens försörjning. En natt så tappar de två bröderna bort varandra på en tågstation och Saroo hamnar på ett tåg som för honom hundratals mil bort till Calcutta där ingen förstår hans språk. Efter en tid som gatubarn hamnar han på ett statligt barnhem där man resultatlöst försöker hitta hans familj. Han har tur och blir adopterad av ett australiensiskt par som ger honom den kärlek och omvårdnad han så länge saknat. Men inom honom gnager saknaden efter sin mamma och bror. När en kompis 25 år senare föreslår att han ska försöka hitta hem igen med hjälp av Google Earth tycker han att det är en galen idé. Men så hittar han den första ledtråden och snart har hans förflutna hunnit ikapp honom och hans liv kastas omkull ännu en gång. ( text från sf.se)
 
Mitt omdöme: Den här filmen är en bergodalbana av känslor. Den är sorglig och hjärtskärande men samtidigt också väldigt upplyftande. Det är en gripande historia verkligen och ännu mer så när man vet att den är sann. Den är engegerande från början till slut. Jag är väldigt imponerad av Sunny Pawar, den lilla pojken som spelar Saroo som ung. Han bär den första halvan av filmen och gör det så trovädigt. Filmen tar upp ämnen som identitet och ursprung. Jag tycker att den fångar komplexiteten med att vara adopterad. Att ha en längtan efter att hitta den saknade pusselbiten om sitt ursprung samtidigt som man inte vill verka otacksam för det liv man fått. Och jag tycker Dev Patel lyckas förmedla de känslorna väldigt bra i sin roll. Filmen har många känslosamma stunder men det blir aldrig överdrivet sentimentalt. Jag gillar att den inte försöker vara mer än den är. Med små enkla medel lyckas den träffa precis rätt. Det är en film med ett universellt tema om hem och tillhörighet som berör på djupet. Det faktum att det var två dagar sen jag såg filmen men fortfarande har kvar den i tankarna är väl ett tecken på att den lyckades göra ett avtryck på mig. Och därför känner jag att jag inte kan ge den något annat än högsta betyg.
 
 
 
 

Recension: Hacksaw Ridge

 
 
Genre: Action, Drama, Krig Skådespelare: Andrew Garfield, Teresa Palmer, Sam Worthington, Luke Bracey, Vince Vaughn Regissör: Mel Gibson Produktionsår: 2016
 
Handling: Baserad på den sanna berättelsen om den episka kampen för att ta över det ökända japanska fästet Hacksaw Ridge, under Andra världskriget. Den osannolika hjälten som vände det blodiga slaget var en soldat som vägrade att bära vapen, militärläkaren Desmond T Doss. (text från sf.se)
 
Mitt omdöme: Krigsfilmer är inte min grej så hade inga direka förväntningar på denna filmen. Men jag måste säga att jag blev överraskad. Den var mycket bättre än jag hade trott. Var rädd att jag skulle bli uttråkad då jag normalt blir det när det är långa krigsscener och så vidare. Men det blev jag inte. Jag tycker att det fanns en engagerande story. Man kände verkligen med Desmond och beundrade hans hjältemod. Trots att filmen utspelar sig mitt i Andra världskriget så är det ändå en hoppfull film. Man får hopp om mänskligheten när man ser att det finns sådan godhet och filmen lämnar en med en varm känsla i hjärtat. Kan verkligen rekommendera den. 
 
 
 
 

Recension: Manchester by the Sea

 
Genre: Drama Skådespelare: Casey Affleck, Michelle Williams, Kyle Chandler, Lucas Hedges Regissör: Kenneth Lonergan Produktionsår: 2016
 
Handling: Livet för en vaktmästare från Boston förändras för alltid då han återvänder till sin hemstad för att ta hand om sin tonårige brorson. (text från sf.se)
 
Mitt omdöme: Av de Osarsnominerande filmerna detta året trodde jag detta skulle vara den jag gillade bäst. Men måste tyvärr säga att den inte helt nådde upp till förväntningarna. Det är en bra film men den gör inget större avtryck på mig. Förstår vad de ville få fram med den. Hanteringen av sorg och hur händelser i våra liv formar oss. Men jag vet inte jag hade bara problem att komma in i den och bli känslomässigt investerad. Endel scener är riktigt starka medans andra inte tillför mycket alls. Skådespelarinsatserna däremot är väldigt starka. De lyfter filmen och är det som gör att det ändå blir en 3:a i betyg.
 
 
 
 
 

Recension: Moonlight

 
 
Genre: Drama Skådespelare: Mahershala Ali, Shariff Earp, Duan Sanderson, Naomie Harris m.fl. Regissör: Barry Jenkins Produktionsår: 2016
 
Handling: Moonlight är ett intimt porträtt av en ung mans liv från barndomen till vuxen ålder, när han växer upp i ett tufft område utanför Miami. Filmen följer hans kamp om att finna sin plats i denna värld. Det är en tidlös historia om mänsklig kontakt och om de ögonblick och krafter som formar våra liv och gör oss till dem vi är. (text från sf.se)
 
Mitt omdöme: Filmer som den här där man får följa en livsberättelse är verkligen min cup of tea. Men det krävs att man är investerad i karaktären för annars faller ju alltihop. Och det är jag i den här filmen. Från start bryr man sig om Chiron och vill att det ska gå bra för honom trots att han har alla oddsen emot sig. Att den handlar om en mörkhyad som brottas med sin sexualitet är något som är sällsynt och något som känns extra viktigt och relevant med tanke på vad som händer i USA i just nu. Det är en gripande och trovärdig film om utanförskap och att hitta sin plats i världen. 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0