Recension: Call Me by Your Name

 
Genre: Drama, Romantik Skådespelare: Timothée Chalamet, Michael Stuhlbarg, Armie Hammer, Amira Casar,Esther Garrel Regissör: Luca Guadagnino Produktionsår: 2017
 
Handling: I Italien sommaren 1983 blir en ung amerikansk-italienare förälskad i en amerikansk student som kommer för att studera och bo hos hans familj. Tillsammans upplever de en oförglömlig sommar - full av musik, mat och kärlek - som för evigt kommer att förändra dem. (text från sf.se)
 
Mitt omdöme: Jag hade ganska höga förväntningar när jag satte igång denna filmen eftersom alla verkar älska den så mycket. Jag kan inte säga att jag blev helt blown away, men jag gillade den. Det jag känner är väl att ploten är svag. Det är en film drivs av karäktärerna och deras realtioner till varandra. Och det är absolut inget fel med det, det brukar jag till och med föredra. Men hade önskat att det skulle vara lite mer plot. Det händer liksom inte så mycket. Hur som helst, det är en väldig vacker film. Både kärlekshistorien och miljöerna. När jag ser i en beskrivning att en film utspelar sig i Italien har du mig redan där. Det är så uppfriskande med en gay romans där det inte handlar om hur de blir utstötta från samhället eller hatade av sin familj. Det är bara om deras kärlek. Innan jag såg filmen visste jag att det var endel upprördhet över ålderskillnaden mellan paret. Alltså 24 år och 17 år tycker jag väl inte är farligt. Men däremot så ser ju han som spelar Oliver inte ut att vara 24 utan snarare i 30-års åldern. Så det är klart då blir det ju lite weird. Men det var inget som förstörde det för mig. 
 
 
 
 
 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: